Jag bör nog skaffa mig en bättre syn på mat. Hur mycket det är normalt att äta, hur ofta man ska göra det. Liksom, är det okej att jag är småhungrig nu när jag åt middag för knappt 2 timmar sen? Jag åt inte så mycket, förstås.
Räknade lite på kalorierna jag har fått i mig idag och kom väl upp i typ 1000.
(en macka, en kanelbulle, en banan, lite pasta med ostsås och nån bit korv)
Och det är ju för lite, eller hur?
Fast samtidigt är det väldigt svårt att inte få ångest över maten när man gått upp i vikt och inte rör på sig. Och att röra på sig, det är fan inte lätt. Inte när man inte har någon energi alls, helst skulle liksom jag vilja sova hela dagarna, och dessutom blåser det höststorm ute varje dag så man blir inte så pepp på att gå ut.
Jag bör nog ändå äta en banan, faktiskt. Iallafall en banan.
En banan, lite te, mer Desperate Housewives (har börjat titta i brist på annat...) och fortsätta sticka på min halsduk.
hejje!
Jag blev så sjukt lurad imorse. Jag ställde mig på vågen, första jag gjorde, och blev gladeligen överraskad att jag på nått sätt vägde 2 kilo mindre än vad jag brukar göra.
Efter 20 minuter av tv-tittande vägde jag mig igen. Helt plötsligt vägde jag 2 kilo mer, igen.
Är det fel på vågen eller fel på mig?
Sen försökte jag Zumba, men jag pallade inte. Jag är så sjukt trött. Kanske ska ta det lite lugnt, ändå, det rosslar fortfarande lite i halsen, ibland, när jag andas. Jag har fortfarande kvar hosta från min förkylning, alltså.
Och så bakade jag kanelbullar. Det kommer sluta med att jag äter upp alla själv. Inte på en dag, försåts, men ändå.
Ska man vila lite kanske?
ja ja, kanske det.
hejje
Jaha,
där börjar tydligen en Praktisk filosofi-kurs på Lunds Universitet till våren.
Har jag bara missat det innan eller har det lagts till nu? Jag har ju varit helt säker på att där inte började nån där till våren och därför fick det bli Göteborg eller kanske Stockholm.
För jag vill ändå bo i en "storstad" (så stort det nu blir här i Sverige alltså...) Jag är trött på Helsingborg och vill bort och uppleva nått nytt.
Jag har dock funderat på möjligheten att läsa en distanskurs så att man kan stanna i närheten av Nyvång så man kan övningsköra och ta körkort nångång. Men distanskurs, då behöver man ju knappt gå utanför dörren, träffar inga nya människor. Nej, det känns ju inte helt okej.
Vänner var också en anledning att stanna kvar, men alla verkar ju flytta till Danmark, ändå.
Jag har ivartfall varit helt inställd på typ Göteborg. Problem att skaffa boende och sånt förstås men det hade väl löst sig.
Men att Lund faktiskt har en kurs till våren ändrar nog allt. Jag kan flytta hem till min bror (visst?), ta körkort och kommer ändå hela vägen ner till Lund typ varje dag.
Fast saamtidiigt känns inte Helsingborg alls lockande. Skåne överhuvudtaget, faktiskt.
Jag vill ha nått nytt.
jag anmälde mig ivartfall, får se vad som händer.
En gång i tiden hade jag en cool stil, och jag försökte inte ens. Den bara hände, liksom. Och jag var nöjd. Sen hände nånting, och av nån anledning tröttnade jag på mina kläder och jag försökte hitta nånting annat. Jag orkade inte tänka på kläder eller att klä på mig så jag började använda klänning. Det var asbra, tyckte jag, man tog på sig tights, en klänning och en tröja sen var man påklädd. Hur enkelt som helst!
Men det blev också tråkigt efter ett tag. Nu sitter jag i en situation där jag inte har nån stil överhuvudtaget. Min gamla stil, med tshirtar och skit, känns inte helt rätt, samtidigt som inget annat heller känns rätt. Dessutom har man ju inga pengar till att ens köpa nya kläder, ändå.
Jag vill inte se tråkig ut. Men jag vill inte försöka se annorlunda ut heller. Det gjorde jag aldrig innan. Min stil hände som sagt bara. Men vad hände med den sen?
Varför började jag tänka så jävla mycket på kläder? Det dög ju innan?
Samtidigt är jag väldigt skeptisk för t-shirtarna. Det känns så TITTA PÅ MIG JAG ÄR NÖRDIG. Så tänkte jag iofs heller aldrig innan. Men nuförtiden är jag alltid jättemedveten när jag har en av dom tröjjorna på. Som att jag bara har den för att TITTA PÅ MIG JAG ÄR NÖRDIG
Att det är det enda jag har att erbjuda. Att det är det enda jag är.
Genom att ha "normala" kläder skulle jag visa att jag faktiskt är intressant ändå.
Ja det har varit ett konstigt år. Jag har inte riktigt varit mig själv. Väldigt väldigt självmedveten, uppenbarligen. När började jag tänka så jävla mycket på allt, egentligen?
Får sluta med det.
hejje
Jag håller som sagt på att söka runt efter ny musik att tycka om, och tankarna vandrade till Muse, då jag såg en reklam för dom. Jag tänkte dom är kanske värda att börja lyssna på. Inte bara att sångaren ser ganska spännande ut, jag kom dessutom att tänka på videoklippet ovanför, eller ivartfall ett liknande, som en vän en gång visade för mig.
Det är alltså Muse som spelar live, på nån tillställning, och dom har blivit tillsagda att helst inte sjunga alls. Dom kommer alltså spela låten direkt från skivan, med andra ord Playback.
Detta tyckte uppenbarligen Muse var bull. Titta från cirka 0.40 och tills han slutar "spela" piano. (sen blir nämligen kvalitén verkligen anmärkningsvärd)
I ett annat klipp jag såg så hade dom tillochmed bytat instrument med varandra och t.ex sångaren spelade trummor. Lite galet!
Sjukt roligt, ju.
Bara det får mig att vilja lyssna på dom. Nu är det bara en fråga om jag tycker deras musik faktiskt är bra...
Ikväll spelar tydligen bob hund på the Tivoli. Det fick jag nyss reda på. Hur kan jag ha missat det?
Jaja, inte som att jag hade haft råd att gå ändå.
Hade ingen tvivel på att jag skulle sitta hemma ikväll, tills jag fick reda på det. Nu har jag funderat lite smått på om jag inte skulle ta tag i att göra vid sig och dra till Hässleholm, möta upp med Louise, och gå på den där ctrl alt dance grejen. Fast jag vill egentligen inte. Men ändå tvivlar man. Varför? För man har nån sorts press på att man måste göra nått när det väl händer nått. När man suttit sysslolös och velat göra nått, så många gånger och så länge, så känns det jävligt dumt att sitta hemma när man kunde varit uta och träffat folk.
Meneee, nä. Känns inte lönt just ikväll när mitt liv förhoppningsvis börjar, på riktigt, om en månad, ändå.
Jag ska försöka hitta på nått roligt att laga till mat, kolla på Bio Dome, Zumba lite, sticka lite.
Det är najs att vara ensam hemma. Jag längar SÅ JÄVLA HÅRT tills jag flyttar hemifrån.
hejje
Jaha, det var fan sista gången jag var hos doktorn pga av min hals. Upptäckte igår att jag hade några små vita prickar på mandlarna, så mor ringde doktorn och bokade tid imorse. Jag kom dit, förklarade att jag har haft problem med halsont och halsflussliknande symptom sen mars förra året. Så dom testade min hals och kom fram till att det inte är halsfluss. Ja men det visste jag ju redan. Så jag frågade doktorn Vad kan det bero på, då, om det nu inte är halsfluss, eller körtelfeber, eller det ena eller andra. Han svarade att Jamen halsmandlarna är kroppens infektionsförsvar, eller whatever. Alltså när man är sjuk nån annanstans, eller nått, så tar mandlarna hand om infektionen eller hur fan det nu än fungerar.
"Jaha, så då får jag bara leva med det då"
"Ja, du får leva med det"
sen åkte jag hem.
Det känns ju bra. Jag får "leva med" att jag i princip alltid har ont i halsen, ofta blir förkyld och då och då svullnar mina halsmandlar upp till gigantiska propotioner och jag får 40 graders feber.
Ja men det är lugnt, jag kan leva med det.
Om jag förstod det han sa rätt, dock, så betyder det ju bara att jag typ alltid är sjuk, bara att det inte är mina halsmandlar det är fel på, utan egentligen sitter felet nån annanstans, men min hals får ta smällen.
Då får dom ju hitta DET FELET ISTÄLLET.
Pallar icke
hejje
