Oavsett vad så har föräldrarna alltid rätt.... eller?
Imorgon (idag egentligen, har bara inte gått och lagt mig än, klockan är 00.44) åker jag till Norrköping. Det ska bli bra. Värsta semestern, ju.
Min familj är galen, föresten. Bara så att, liksom. Fast jag tycker om den, familjen. Är ganska nöjd med att vi är den delen av släkten som kusineroch sånt "varnar" om för att vi är lite "konstiga". Haha. Ja, inte riktigt så men tydligen hade kusin Malena gjort nått liknande till sin mystiska pojkvän Pontus. Han utbraste nämligen "Ja men dom är ju inte så farliga som du sa!" Till Malena, under gåsmiddagen hos mormor och morfar, senast. Varpå Malena såg lite uncomfortable ut.
Men som sagt, nöjd, det är ju roligt. Att man inte är vanlig och tråkig och så vidare. Det vill man ju inte vara.
ja ja. Imorgon ska jag försöka hitta en jacka på Väla. Hoppas där inte är alltför mycket folk.
pusshej
Tittade nyss på bilder på min bilddagbok från de senaste 3 jularna. Ganska dåliga jular, egentligen. Har inte haft ett dugg julkänsla nått av de åren, med 2006 som var det värsta nånsin. Dessutom har endast 1 av dessa 3 julaftnar firats hos mormor och morfar. Men jag har en bra känsla inför denna. Har inte haft tid med nånting juligt de senaste veckorna, så jag tar igen det nu. Försöker få tillbaka den där julkänslan jag hade för en månad sen, och jag tror jag lyckas! Jag ska klä på julgranen lite bättre, sen, och just nu sitter jag och lyssnar på jättedålig amerikansk julmusik och försöker städa mitt rum. Städningen går sådär men strunt i det!
Imorgon är det julafton!! :D
Jag lyckades en stund, förut, titta på filmen Marie Antoinette, med Kirsten Dunst. Genast slås jag omkull av avundsjuka, pekar på TVn och säger till min mor: Där vill jag bo.
Rättare sagt vill jag leva i Frankrike, som aristokrat, nått årtal på lugnt avstånd från franska revolutionen.
Människan har, vad det verkar, alltid haft en brutal sida i sin natur som är svår att bortse ifrån vilket årtal i historien man än befinner sig i. Okej att Marie Antoinette faktiskt slutade sitt liv genom halshuggning, på order av sitt folk, ett folk som gjorde revolution för att de inte blev behandlade rätt av de som styrde. Giljotinen användes flitigt och blodet flöt. Men trots detta fanns det såklart en rad massa andra saker som gjorde just den tiden värd.
Antiken hade sina akvedukter, medeltiden hade sitt bröd, romantiken hade sin unge Werther, vi har xbox 360. Det går att hitta nått bra med allt!
1900-talet är, dock, det århundrande jag har absolut svårat med. Man kan tycka att det kanske är för att det är aldeles för nära, tidsmässigt, för att kunna ha nån bra uppfattning om det, som med de andra epokerna. Eller så har man nån annan teori. Jag kan ju då inget annat än förklara hur jag tänker:
Under dessa hundra år som gått har det hänt så otroligt mycket, det är ingen hemlighet, det vet ju alla! Som jag nämnde innan har vi tillexempel fått chansen att njuta av sådana saker som tv-spel! Det är ju såklart bara en liten del av allt det magnifika vi åstadkommit, men alla har sina egna prioriteringar.
Men! Trots allt vi uppfunnit, trots allt vi forskat fram och kommit på. Trots det! Så har vi inte blivit något klokare. Vi har inte lärt oss nånting från historien. Vi människor påstår oss vara så smarta och stå över alla andra arter så pass mycket. Ändå är det fantastiskt att nån, som är kandidat för att bli president för världens fallande stormakt, lägger fram som vallöfte att "prata" istället för att "kriga". Fint!
Eller vänta nu... va? Det borde väl vara självklart vid det här laget! Nu kanske ni tänker "Ja men det är inte så enkelt, och det är ju inte bara USA som är dåliga, bla bla bla" Det förstår ju jag med, så naiv är jag inte att jag tror det bara är en sida som skapar konflikter. Men håll med, det BORDE väl kunna vara så enkelt?
Jag vill inte ens gå in på kärnvapen och biovapen och konsekvenserna och allt möjligt för det är så självklart.
Som sagt, ja, jag vet att det inte är "så enkelt". Men hur kan nån ens tänka tanken? Tänka tanken att faktiskt ha kärnvapen som en utväg om det skulle komma till det?
Därför vill jag vara en fransk aristokrat. Sitta på mitt slott och dricka te och bli påklädd av andra och gå ut med mina pudlar i min privata skog och käka massa bakelser och gå på bal och bli en tjock tant som sitter och skrockar med mitt glas likör i handen. Inga bekymmer!
(ja, jag vet, det skulle antagligen inte varit så på riktigt, men ändå)
Och så var det ju min dröm om att vara nån storts artist i Montmartre på 1890-talet! Men det tar vi nån annan gång...
Så jag har inte halsfluss, och jag har inte körtelfeber. Men jag har en sänka (det där som ser om man har en infektion i kroppen) på 106, när den normalt ska ligga på under 8.
Det känns ju bra.. medicin skulle jag iallafall få, men den där läkaren med samma förnamn som efternamn lyckades inte riktigt skicka iväg receptet till apoteket ordentligt så mor fick ringa till vårdcentralen och påpeka deras fel, och senare köra upp och hämta möget. 3 tabletter i 10 dagar, var det. Det betyder ingen glögg i jul, ingen champagne på nyår.
För ungefär 6 veckor sedan ringde jag och mor upp till vårdcentralen för att ta tag i mina problem. Vi nämnde då t.ex att jag var trött, mina magproblem och även att jag haft problem med mina halsmandlar ett bra tag. Det kändes inte riktigt som han den gången tog en särskilt seriöst, så det kändes nästan bra att idag komma upp med min "ganska" höga sänka och feta halsmandlar och då hamna med samma läkare som vi innan pratat med. Han såg anteckningarna han för några veckor sen skrivit och lät lite förundrad. Typ; hmm... hon ljög, eller överdrev, inte.
Tänka sig! Jag HAR faktiskt problem!
Och jag FÅR faktiskt huvudvärk av hallon....
nu ska jag spela Mass Effect. Hiphop!
Bra start på jullovet, iallafall. 39 graders feber och nu sitter jag här med halsmandlar stora som.. tennisbollar. Dom är alltså så svullna att man ser utbuktningar på halsen. Har dock bara drygt 38 grader nu, dessutom proppade mor precis på mig massa piller så jag lär svettas bort det värsta, snart. Och imorgon bär det av till doktorn där jag lär få pencillin. Ingen alkohol för mig i vinter, alltså!
Borde försöka fixa med den där historiegrejen som vi fick i läxa för några veckor sen. Problemet är bara att jag fick min partners del i onsdags och jag har haft problem med min dator/internet de senaste dagarna. Nu är jag dessutom, som sagt, ganska sjuk och till sist; så har vi skrivit ungefär samma saker.... så jag måste skriva om massa av det jag skrev, när jag hittar filen, och försöka mecka ihopa det.
Pallar inte riiktigt just nu. Hoppas bara det inte påverkar det där MVGt, hon sagt att jag ganska säkert har, bara.
Fick föresten Massa Effect i julklapp av Robin. Han är ju dum i huvet, den mannen!
Önskar bara jag hade ork och batteri till att spela det, just nu. Har ju längtat efter att spela det, så länge ><
eh, hej
Då var utvärderingen av projektet inlämnad, sista diskussionen avslutad och jag drar en lättnadens suck. ÄNTLIGEN är det över! Det enda som är kvar nu är att se det på DVDn och säga "ja men titta, det var ju bra ändå!"
LärarSara pratade idag om utveckling och hur man hela tiden ska stå precis på sin gräns av vad man klarar av och tolererar, annars kommer man ingenstans. Om man hela tiden står inom sina ramar och tänker "Det här klarar jag lätt av" så utvecklas man ingenting. Och det var så sant som hon sa det. Jag hatade min roll i föreställningen från början, jag visste liksom inte vad jag skulle göra med den. Och jag blev så frustrerad för jag vet att jag kan och jag ville bara få en chans att visa det! Men jag kände aldrig att jag fick det... men så tillslut blev det bättre än väntat. Jag lyckades göra det bra och det har varit lika glädjande varje gång en lärare (tillochmed min Rektor!) kommit fram och sagt "Fan vad bra du var Sofi!". Alla sa ju inte exakt så men en fin summering är det.
LärarPelle sa tillochmed: Värsta skådisen, ju!
Och med dom orden var det konfirmerat att jag måste börja med teater igen.
Ja, fan vad bra det känns just nu. Just nu, i detta ögonblick då jag skriver detta och tänker tillbaks, så känns all frustration värt det. Och än en gång känner jag av den där känslan av motivation som jag kände innan sommarlovets slut, den där som får mig att tänka att FAN vad bra mitt sista år på Mega ska bli! Och jag ska göra det absolut mesta utav det!
Även om nästa termin känns lika rövig som den här så tror jag nog att jag i slutändan kommer tänka "Men det fanns hela tiden en tanke bakom" och så har man lärt sig nått viktigt.
Typiskt att just HAN skulle komma med ett tips till vårgruppen att Tänk på att inte vara onödigt irrterade på varandra och tjabba och sånt!
Vi bah: Jaaa... men man är ju inte irriterad för inget, så om nån säger till någon om nått så kan det personen kanske tänka efter lite, för det kanske ligger nånting bakom tjabbet.
(ordet tjabb förekom aldrig i den verkliga diskussionen)
Och så var det ju jordskalv imorse. Fy, fan, vad rädd jag är för naturkatastrofer. Nu mer än ever. Vi pratade om det på historian och tydligen har det förekommit tornados och sånt i Skåne för inte många år sen..
AAAH! Ett milt jordskalv som varar 5 sekunder och ligger 4.7 på Richterskalan är väl okej. Det hade jag klarat av att vara med om (jag sov nämligen igenom detta). Men hade jag sett en tornado på riktigt... ja.. jag hade nog svimmat
Tillsist vill jag tillägga att Fan vad Windows är otroligt irriterandeeeeee. Jag har fan installerat om det massa gånger nu, gått från Vista och tillbaks, lyckades formatera hårddiskarna men nu kan jag inte installera nyasta msn messenger för då måste man ha nyare version av XP (jag har service pack 2) Försökte fixa det men vill man gå in på windows update hemsidan kommer man in på msn.se? Jag fattar, ingenting. Så jag låter det va, tror jag.
Och gör klart mitt jävla projektarbete så jag kan gå tillbaks till mitt älskade Ubuntu.
tackochhej
