fialottabus

Kan inte mitt jävla huvud bestämma sig för vad jag ska känna nån jävla gång.
Jag pallar liksom inte.
inte konstig man blir dum och likgiltig
det är ju bättre än det här

(jag skriver inte för att jag känner jag måste, utan för att jag vill)


Tack för allt bra, vilket var typ allt, förutom avståndet.
förlåt för att jag är lite sepe, bara.
Vet inte riktigt vad jag ska säga, men, vill typ på nått sätt gottgöra för att jag aldrig innan visat för andra hur mycket du betydde, Betyder.

Jag måste bara ta tag i mig själv, ensam, och sånt... som sagt, lite sepe. Du förstår, jag vet.
För du är bra.

tack =)

Jag är ju som sagt hemma i Nyvång, för tillfället, och har konverserat en del med min mor. På nått vänster kom hon in på samtalsämnet min och syster Emmas blogg, och hur vi skriver likt, eller så. Vad jag reagerade på var dock inte att hon läser min blogg, eller så, utan när hon sa "Fast Emma skriver mer djupt, om djupare saker" och "...jag är mer orolig för henne än vad jag är om dig" varpå mitt svar var att det kanske är för att jag inte säger nånting...
Så min tanke var, som den varit ett tag nu, att det kanske är dags att öppna upp sig för människor. Våga vara lite mer personlig i den här fördömda bloggen, tillexempel, och kanske nån gång, i framtiden, nån gång, tillochmed våga gråta framför mina vänner i skolan, istället för att gömma mig på toaletten.
För några veckor sen började jag av nån anledning fundera på om min gymnasietid kanske varit bättre, rent skol och betygsmässigt, om jag öppnat upp mig för mina lärare. Alla dom betygsnack jag haft med mina sceniskmusikprojekts-lärare där dom sagt till mig att jag får VG, och att jag måste ta mer plats och dylikt om jag vill få högre betyg. Om jag då berättat för dom varför jag sitter och hänger med huvet på lektionerna, varför jag bara gör precis det jag måste, då hade dom förstått bättre. Jag vet inte vad det egentligen skulle göra för skillnad, men rent naturligt får man väl mer kontakt med en annan människa om man spiller ut sina känslor på det viset.
Jag, å andra sidan, har aldrig sett det appropriate att göra så. Mina problem är mina problem och har ingenting med skolan att göra. Mina problem är dessutom ingenting nån bryr sig om och att gå runt och skriva om sina känslor på internet känns ju bara jättekonstigt. Om ni förstår hur jag menar nu, alltså.
Fast, vafan, varför inte. Jag får ta och sluta censuera mig själv för andra människor. Det kanske går bättre om man låter folk se hela ens jag, eller ivartfall en lite större del av det.
För inte sålänge sen sa jag nånting om nånting till någon, som man för övrigt har gått i samma klass som i snart 3 år och även umgåtts litegranna med, och han svarar "jaha, oj, du är sån" (sån som i att jag är en sån som har problem med det där, jag vid det tillfället nämnde) Vad jag vill säga är att hur lätt är det för andra att fatta att det är så det står till, och inte att jag bara är arrogant, eller nått. För det kan man nog tro ibland.

Innan idag slog tanken mig att jag nån dag framöver ska sätta mig ner och skriva en lista. En lista över vilken sorts person jag vill vara. För på sistonde (det senaste halvåret...) har min då nyuppbyggda självkänsla och självbild fallit totalt och nästan slagits till spillror. När listan är klar ska jag titta på dom sakerna som jag vet är uppnårliga, dom som är sanna, dom som jag egentligen vet om att Så är det och det Är okej att vara så, fast att andra också är det, eller är det på ett annat sätt, kanske är bättre än mig. Förstår man? Iallafall. Jag är ju liksom så sjukt bra på att titta på andra människor och tänka att Det där är okej, men så fort det kommer till mig är det inte okej längre. Då är det jobbigt, och fel och ja, vafan.
Jag slutar där.
Slutar med babblet
För nu ska jag jobba med mitt projektarbete

Hejhopp

Här följer våra barns omskrivningar på deras låtar under rockskolan.

KatY Perry - I kissed a girl
eller
Water in the corner - Jag kysste en tjej

Vi tjejer är så magiska
röda läppar, man vill kyssa
Kan inte motstå en tjej
för bra för att vara sant
Det är inte vad jag är van vid
vill bara testa
Jag är så nyfiken
på allt om tjejer

Jag kysste en tjej
och jag gillade det
Hon var söt och jättesnäll
Jag kysste en tjej
för att prova
Hoppas killen inte bryr sig
Det kändes fel, det kändes rätt
men jag är inte kär
Jag kysste en tjej
och jag gillade det
Jag gillade det!

Nic and the family - Hej hej Monika
eller
Water in the corner - Hej hej sommaren

Kalla vintrar, inte roligt
Men på sommaren är det soligt
Käka glass och bada i havet
Sommar'n äger
Du vet, Jag vet

Hej hej sommaren hej på dig sommaren
Hej sommaren hej på dig sommaren
Hej sommaren hej på dig sommaren
Hej sommaren
Hej på dig sommaren

Ja, jag känner att bo hemifrån, det är det som gäller. Har precis diskat all jävla disk och dammsugit, och det känns helt okej. Jag kan leva såhär. Sålänge jag har mitt xbox, gitarr och nått att äta då och då, så överlever jag. En Tv förstås också, annars känns ju xboxet ganska överflödigt... Jag har inte ens nånting att dricka förutom vatten, mitt bröd är slut och det enda vettiga jag har att laga till mat är pasta med tomatsås.
Sjukt bra.
Tur att jag ska hem till Nyvång idag, dock. Käka ordentlig mat och kanske få med sig hem lite cola och, kyckling. Hade varit bra.
Fast egentligen... borde jag sluta äta kyckling. Ja, för principens skull. Och jag är ju ganska sträng när det kommer till principer, för det mesta ivartfall. Jag menar, jag äter inte lamm eller kalv av en anledning. Inte för att det inte är gott, eller så, alltså. Varför är det då okej att jag käkar kyckling? Inte okej alls, faktiskt. Fast säger jag till mor att jag inte vill äta det längre går hon väl i taket. Jag äter ju ingenting. Därför måste jag flytta hemifrån! Så jag kan äta vad jag vill. Utan att vara jobbig för nån =)))

hejehejehej

Det skulle bli en skön hemmakväll, ensam. Städa lite, öva lite, spela lite...
Nu har jag bara tråkigt, istället. Orkar inte göra nånting. Tittade på senaste avsnittet av Lost, men somnade. Försökte jobba lite med projektarbetet, men orkade inte. Tänka att jag kunde laga mat, men jag är inte hungrig. Jag har inte ens tillräckligt med cola, för jag var tvungen att dra hem folk efter utgången igår, som drack upp den! (ni var varmt välkomna förstås, jag saknar bara min cola) Jag är såklart för lat för att gå till affären, också.
Och Idha och Jockes grannar undertill, ja, vafan håller dom på med, egentligen. Det låter från deras lägenhet konstant. Hamrar och spelar musik och nu låter det som att dom pratar jättehögt, eller tittar på TV, jag vet inte.
Fast, trots allt, så finns det ingenstans jag hellre skulle ha varit. Inte just nu. Just nu är jag nöjd med att bara sitta här, ensam, och tänka över ett och annat.
Eller inte tänka alls, kanske.

Innan trodde jag att jag pajjat min dator. Jag försöker installera The SIms 2men jag förstår fan inte hur jag ska använda det där programmet, magic iso, som ska mounta helvetet. Det slutade med att datorn låste sig, sa att Windows Explorer inte svarar och så stängde jag ner det. Sen lsåte datorn sig, så jag stängde av den. Sen kund jag inte starta den igen. Jag väntade ett tag sen tog jag ur batteriet och satt i det igen. Tack och lov funkade det då.
Jag hann inte ens tycka det var jobbigt att min dator kanske var pajj.

Får ta och dricka av den lilla cola jag har, kanske

hejhej

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Sitter just nu ensam i min syster och hennes husbands lägenhet, vilken jag passar nu när dom är på smekmånad, i Thailand, i 3 veckor, dom asen. Här har snön fallit i en vecka, medan vårfåglarna smått börjat sjunga. Kan inte Moder Jord bestämma sig för vilket det ska va, liksom. Antagligen kommer allting kännas bättre om en månad, när April närmar sig och fåglarna sjunger på allvar. Nån dag då kanske jag kan bestämma mig för vad jag vill, om jag gillar stjärnhimmeln eller den dimmiga morgonen bäst.
Låt oss hoppas på det bästa.

Jag borde gått och lagt mig för minst 2 timmar sen, men Roy har varit här och slöat. Vi skrattade, blandannat, alldeles för mycket åt en dokumentär som handlade om en liten flicka som föddes med en fruktansvärd mutation i nån gen, vilket ledde till att hennes huvud inte riktigt såg ut som det skulle. Vi kände oss som hemska, hemska människor. Men det kanske man förtjänar.

Imorgon är det sista dagen utav rockskolan. Kommer bli en lång dag. En lång, lång dag. Sen bär det av till krogen efteråt. Dricka sprit och hålla käften, tack hej.

Nästa vecka är det Paris. Sen blir det två intensiva månader av projektarbete och matte matte matte matte. Fy fan. Jag ska klara det.

hejhej