Jag är medveten om vilken rutten och hemsk människa jag kommer låta som nu, men jag har tyvärr inte mycket sympati övers för jordbävningsofferna i Haiti. Självklart är det hemskt när människor dör och familjer splittras och förlorar sina hem, men när det kommer till naturkatastrofer kan jag inte tycka särskilt synd om någon.
Naturkatastrofer är nödvändiga, och framförallt ostoppbara. Det finns inget vi kan göra åt dom. De kommer att inträffa och folk kommer att dö, för vi lever på jorden och jorden fungerar så. Men människor vill ju regera och styra över allt. Alla människor är speciella och alla måste få chans att leva.
Men om alla fick det, då? Jorden är redan löjligt överpopulerad av människor som den är.
Naturkatastrofer är nödvändiga. Katastrofer skapade av människor, därimot, då kan man börja tjata på mig om att skänka pengar.
Jag har vid några tillfällen, på sista tiden, märkt, när jag skriver nånting, att jag stavar vissa ord helt fel. Oftast kommer jag dock på det direkt efter och ändrar det jag skrivit. Nu menar jag heller inte gamla vanliga "jag vet inte hur man stavar detta ordet" eller "jag har tjocka fingrar och råkade missa eller trycka på tangenten sidan om"-felstavningar. Nej nej, jag plockar bokstäver hej vilt för att bilda ord för att försöka få fram det jag vill förmedla.
Nyss skulle jag skriva nånting innehållande orden "bröt" "nån" och "kan"
jag, å andra sidan, skrev "brät" "not" och "kom"
upptäckte det inte förrän en liten stund senare då jag snabbt rättade mina misstag.
För att skriva detta inlägg fick jag förstås trycka några gånger på backspace-knappen. Dels för nån feltryckning, dels för jag ångrade det jag skrev. Men även pågrundav att jag istället för ordet "ord" skrev "och". Jag skriver inte bara random bokstäver, utan byter helt enkelt ut orden mot något annat. Ja, varför inte...
(Under en skrämmande lång period förr förra året (tänkte skriva förra men, ja just det, januari nu ju) skrev jag kanske 7 av 10 gånger E istället för A. I vissa fall, vice versa, men oftast var det a:et som blev förväxlat med e:et.
Mycket, mycket märkligt tycker jag, och har ännu inte funnit en logisk förklaring.)
Fick brev från Lunds universitet, idag. Fan, jag har nog inte riktigt insett innan, eller ens nu, vad det är jag faktiskt ska göra det närmsta halvåret. Plugga, som fan. Jag har aldrig pluggat ordentligt i hela mitt liv. Den enda jag gjort som varit jobbigt på riktigt var Matte C-kursen, utöver det har jag aldrig ansträng mig särskilt hårt. Men det lär jag väl få göra nu. Och jag som är värdelös på att skriva och uttrycka mig på rätt sätt...
Bra är det ju också jag inte varit längre än Burger King, i Lund, mer än kanske två gånger. Det lär ju dock inte vara värre än Paris, och där gick jag 9 av 10 gånger åt höger när jag borde gått åt vänster (tillexempel) men lyckades tillslut ändå hitta rätt.
Så det ska väl gå bra.
Dessutom innebär det här även möten med nya människor, nya platser och upplevelser. Det är jag nog minst beredd på, faktiskt. Inget negativt menat, förstås, jag har bara inte reflekterat mycket över vad detta halvåret kan innehålla.
Jag har länge drömt om just detta, fylla 20, flytta hemifrån, inse att jag inte går i gymnasiet längre och kan göra vad jag vill. Detta har jag ju dock redan gjort i 8 veckor, i Paris, och verkligheten där, ensamheten, var ett stort slag i ansiktet. Ett slag som kändes underbart, dock, eftersom jag trots allt gjorde det där som jag längtat efter i flera, flera år.
ska inte babbla mer om det, måste städa
ha det
Idag tog en tur inom stan, alltså Helsingborg. Hängde lite med Eric, strosade runt och pratade. Gick förbi Halmén Musik och såg i skyltfönstret något överraskande; min guitalele! Eller ah, förstås inte min, men också Yamaha och ja, precis samma modell. 795 kr. Nöjd blev jag, eftersom jag varit osäker på om 71 euro för min var lite mycket. Tydligen icke!
Sen träffade vi på Lina, min gamla Megakamrat. Har nog inte träffats sen studenten, så det var fin fint, minsann. Nuvarande MegaTom fick vi även äran att träffa och vi slank med honom in på skolan.
Det är märkligt hur det inte är märkligt att komma tillbaks dit, samtidigt som det är lite märkligt.
Dom lokalerna är liksom så inpräntade i huvet att det är lite som att komma hem igen. Till ett hem man aldrig riktigt kännt som en riktigt riktigt hem, egentligen, men ändå, hem. Förstår man?
Det är ju Mega Musik. Trots all ångest älskar man stället.
Och Björn fick jag träffa, kan inte understryka nog att man saknar denna underbara människa.
ha det bra, ivartfall.
HEJ
Sjukt snygga!
So we are all connected.
To each other, biologically.
To the earth, chemically
and to the rest of the universe, atomically.
That's kind of cool. That makes me smile, and I actually feel quite large at the end of it.
It's not that we are better than the universe, we are a part of the universe.
We are in the universe, and the universe is in us"
Jag såg precis ett en och en halv timmes långt The Universe-avsnitt som handlade om Big Bang-teorin. Om hur vi, från när människor började fundera över det till nu, har kommit fram till den där teorin om var allt kommer ifrån.
Avsnittet avslutades med en man som sa ganska exakt det jag precis citerade. Ett fantastiskt citat, måste jag säga, som väldigt bra summerar anledningen till varför jag inte längre kan kalla mig agnostiker.
Att vi är en del av universum, och att universum är en del av oss, det räcker för mig. Jag behöver inte längre tvinga mig att tro att det finns någon högre makt, en högre mening.
Universum är min Gud! och det är jag nöjd med.
Ha det!
Det blev en sjukt sjysst nyårsfest, igår. Tolvtimmarsfester är ju aldrig fel, liksom. Folket kom vid halv sex och efter tolvslaget sa jag "Vi går och lägger oss när metron börjar gå!" alltså vid halv sex. Det blev läggdags nån halvtimme senare... Förstår fan inte hur man pallar, haha, men väldigt kul var det. Mycket fint att träffa alla igen, jag har saknat er =)
Jag är ivartfall sjukt redo att börja det nya året. Är väldigt sugen på det, faksikt! Känns som det kan bli hur bra som helst, vilket jag förstås sa förra året också och man ser ju hur 2009 blev... Iår är det annorlnda, dock. Det kommer inte bli samma tråkiga visa, eftersom jag kommer göra helt nya grejer, vara på andra platser, än vad jag innan varit, och träffa massa nya människor. Det är det här året jag har väntat på de senaste 6 åren! Nu är det ÄNTLIGEN här och jag välkomnar det med öppna armar.
Den där sarkastiska textraden ur schlagerlåten, jag skrev som en skoluppgift för snart två år sedan, känns inte lika töntig och dum längre.
"jag kan knappt vänta för att få uppleva resten av mitt liv"...
Ska bara se till att inte bli besviken, dock! Vilket jag säkerligen blir, om man känner världen rätt.
Hoppas ni hade en fett bra nyårsafton, ivartfall, och att ert 2010 blir hur bra som helst!
Kram
