Hängde nyss på Lunar i ungefär... en halv minut, och jag hann på den tiden utsättas för åtskilliga "varför är utseendet så viktigt för?".
Om man tänker efter så är det inte ett särskilt stort mysterium. Det är inte bara arten människa som väljer de största, starkaste och kanske ståtligaste (tänker av nån anledning mest på påfåglar här) partner. Det hela går ju ut på att man vill föra de bästa av gener vidare till sina barn, för att ens art ska överleva så bra som möjligt.
Eller? Har jag fel? Nått måste det ju ligga i det!
Men å andra sidan så, visst, håller jag med om att människans utseendefixering sträcker sig långt över den normala gränsen. Det handlar nog inte så mycket om survival of the fittest, längre, utan helt andra saker.
Men svaret på frågan "varför är utseendet så viktigt för?" är, i de primitivaste av stadier, inte så svårt att tänka ut, egentligen.
Om man tänker så, alltså.
Upplagd av
SOFI UTAN E
0 kommentarer:
Skicka en kommentar