Jag önskar jag var smal.
Så att man hade haft iallafall en liten chans att komma i den där blåa klänningen med röda blommor, som tillochmed min syster kanske har svårt att helt få på sig nu.
Kanske därför hon lämnar iväg den...
Jag önskar att jag var smal och snygg och slapp se ut som ett opropotionerligt Quasimodo.
Och jag vet, för idag såg jag mig själv på film.
Jag önskar att jag var som mina syskon.
I mina ögon är mina syskon perfekta.
Jag önskar jag var som dom, på riktigt. Och inte bara som dom.
Dom där perfekta som jag tagit efter hela mitt liv.
nu ska jag äta middag med min far
Upplagd av
SOFI UTAN E
3 kommentarer:
jag önskar jag var lika lång som du, jag önskar att jag var musikaliskt som du, jag önskar att jag tog lika lätt på livet som Johan, jag önskar jag kunde finna kärleken som Idha......du är inte ensam om att vilja vara som nån annan....
Sofi, du är bäst som du är. Inte i fel format alls. Du är vackrast av oss alla!
hallå! varför har du tagit bort inlägget om Lady Oscar? jag vill också se.....=)
Du är faktiskt i precis rätt storlek, och minst lika perfekt som dina syskon därtill. sådeså.
Skicka en kommentar