fialottabus

Och så var det ju det där med att jag börjar skolan och typ flyttar imorgon. Jag har all anledning till att vara supernervös men det är jag inte. Jag liksom stöter bort allt, tänker inte på det, låter inte mig själv inse vad det egentligen är som morgondagen innebär.
Det här är min sista natt i det här rummet som Mitt rum. Visst kommer jag med stor sannolikhet bo här igen, under kortare tid, men det kommer inte vara samma sak.
Min barndom är över och jag tar lite försiktigt klivet in i det riktiga livet.
Känner redan hemlängtan krypa på, men det är ju normalt. Som sagt brukade jag ha extrem hemlängtan som barn och det sitter väl fortfarande i.
Men mest är jag sjukt EXCITED! Fast ändå inte för som sagt låter jag mig själv inte tänka på det.

MEN ÄNDÅ

hejje