Påvägen hem från skolan, idag, så hittade jag en Metro-tidning från den 23e Januari. Inte helt relevant, men likväl. Jag bläddrade igenom den och hittade inget jätteintressant, förrän jag kom till insändarsidan. Ja, egentligen var inte just det jag läste så intressant, och kanske inte tankegången som följde efter, heller. Men jag tänker likväl berätta.
För nån månad sedan, när jag besökte Robin, satt jag fundersamt och studerade deras lounge-lavalampa. Den hade inte riktigt fungerat ordentligt och det misstänktes bero på en för svag glödlampa. Mina tankar gick mot en artikel jag läst (kan mycket väl varit i Metro) där det berättades om hur man succesivt ska få bort glödlampor, de närmaste åren, över en viss Watt, eller hur man uttrycker det. För miljöns skull, förstås!
Men om lavalampor behöver lampor med tillräckligt hög watt för att fungera ordentligt, vad kommer då hända med dom när dessa inte används, längre?
Det var bakgrundshistorien.
Insändaren jag idag läste handlade om hur man borde bojkotta kycklingindustrin för att det är djurungar och dom får bara leva i 30 dagar och så vidare och så vidare... Vad som triggat skrivaren till denna kommentar var att några personer rekommenderar folk att äta mindre nöt och fläskkött och istället äta mer kyckling. För miljöns skull, förstås!
Jag drog till med nån radikal tanke som "kan man inte, typ, stoppa all försäljning av kött och så" och mina tankar fortsatte till alla de människor som skulle stått utan jobb utan köttindustrin, och slog ner min overkliga idé direkt.
Men så kom samma tanke fram, samme tanke jag för några månader haft.
Som jag sa; vad händer med lavalamporna? Kommer dom förbjudas? Kommer man i framtiden vara tvungen att ta sånna extrema åtgärder, för miljöns skull, att man måste förbjuda saker. Som t.ex lavalampor som måste använda sig utav omiljövänliga glödlampor. Eller kött, för det tär på naturen alltför mycket.
1984 är såklart det första som kommer upp i huvet.
Jag vet att mina tankegångar kanske är lite extrema, men tänker man efter, på det här viset, så känns det inte helt omöjligt. "Människor kommer aldrig att ändra på sig" var tanken som slog mig precis innan det där med att stoppa all köttförsäljning. Fast, fortsätter vi såhär, så kommer man säkerligen få ta otroligt drastiga åtgärder, en dag.
Man vet ju aldrig
Nä, det är inte rätt när dom marknadsför Hayao Miyazaki filmer som om dom vore nya.
Var nyss inne på loading.se där det fanns en reklam för just Miyazakis Porco Rosso.
"Ännu en mästerlig film från HAYAO MIYAZAKI. På DVD 28 januari"
Vet man inte bättre så antar man säkert att den är ny. Eller? Det var precis likadant för nått år sen då jag läste i en tidning om hur Kikkis delivery service skulle visas på bio, eller släppas på DVD, jag minns inte. Men samma sak var det där, att man gjorde reklam för den som om den var nygjord. När den i själva verket är från 80-nångång. -89, kanske?
Ja jag är ju ingen Miyazaki expert, men lite kan jag faktiskt. Antar fenomenet uppstått för att folk nuförtiden, som inte är insatta eller intresserade, kanske bara hört talas som Spirited Away och kanske Howl's moving castle. Okej att man då vill uppmärksamma folk på allt annat fantastiskt han gjort. Absolut! Men... ja. Man förstår.
Har inte hunnit iväg till skolan än och ändå har dagen varit lång.
Jag har hunnit se de 4 sista avsnitten av Starzinger (HATAR DET JÄVLA SLUTET), spelat Max Payne, cyklat och köpt bullar, ätit bullarna, duschat, spelat mera Max Payne, slöat vid datorn och klätt på mig! Snart ska jag iväg till skolan, halv 12 går bussen och det slog mig nyss att jag har en halvtimme extra att spendera, alltså min buss går Inte om 20 minuter.... Får väl titta lite på matten, då.
Ja, grejen är iallafall den att jag varit vaken sen 2. Försökte sova i tre timmar men gav tillslut upp och fixade värsta frukosten, som jag inte åt. Skagenröra och avokado, riskaka, juice och te. Ingen god skagenröra... jag råkade slänga mackan istället.
Funderar på om jag kanske borde lyssna på mig själv och följa, vad som verkar vara, min naturliga dygnsrytm. Istället för att försöka tvinga mig till att ha en "normal", gå upp vid 7, lägga sit 9-10. Det funkar ju uppenbarligen icke.
Fast det blir svårt att fixa den dygnsrytmen sålänge man bor hemma och måste anpassa sig efter middagstider och föräldrar som sover.
Annars hade jag lätt kunnat tänka mig gå upp vid 2-3 på natten, göra allt som man normalt gör efter skolan, gå till skolan, komma hem, äta mat och varva ner för att sedan gå och lägga sig vid 6-7.
Det hade varit helt perfekt
Max Payne är för övrigt ett helt fantastiskt spel. Det är fult och gammalt och lite repetivt (förutom den legendariska knarkmardrömsscenen när man springer på blodspår följandes sin döda bäbis skrik, och Bullet Time grejen, förstås) Men storyn är ju kort sagt mycket, mycket bra. Det bästa är förstås Tv-apparaterna, man ibland stöter på, som visar program som t.ex "Lords and Ladies"
- My Lady!
- My Lord?
Efter ett antal byten mellan 3 olika bilder, på TV-skärmen, och ex antal my Lord och my Lady, kommer de två förälskade fram till att det inte är möjligt för dom att vara tillsammans; hon är nämligen hans long lost sister!
Väldigt spännande. Framförallt för mig som älskar Days of our lives, också.
Den andra tv-serien man får se är inte lika lättbeskriven. En man berättar, medan tvn växlar mellan bilder på nått som liknar ett draperi och en flamingo, om en dröm som verkar återkomma. Minns inte riktigt vad som händer men flamingon säger ivartfall vid ett tillfälle "mirrors are more fun than television" och han förstår precis vad den menar. Sen vaknar han alltid upp av sitt eget skrikande.
Om jag minns rätt från Max Payne 2, så är "The pink flamingo" ett mentalsjukhus.
Tänke säga "det borde göras en film!" sen kom jag på hur verkligheten ser ut...
har inte vågat se filmen men det verkar inte lönt. Den hade kunnat bli hur bra som helst.
Hur bra, som helst.
=(
nu för jag väl ta och göra vid mig, dock
hejhej
Jag kände för att börja titta på nån ny animeserie. Bara nått enkelt, underhållande. Kom över Chobits och började titta. Är på 5.e avsnittet och det är den Värsta Smörja jag någonsin sett! Är där nån handling, liksom? Eller det blir inte mer än sexskämt och nånting om datorer som ser ut som människor (bara snygga brudar, förstås) Ja, okej, där jag är precis exakt nu börjar det hända grejer. Fast det var ändå inte tillräckligt intressant för att fortsätta titta. Videon är pausad nu och har varit i 10 minuter, medan jag ägnat mig åt helt andra grejer.
Men vafan, Chi är inte ett dugg söt när hon går runt och säger "chi chi chi" åt allt, eller härmar Hideki, som för övrigt är den mest irriterande karaktär i en serie jag varit med om, nånsin. Värre än David Brent, ja! Han är åtminstonde rolig.
På tal om nått helt annat, så vill jag väldigt gärna ha en bärbar dator. Kanske nån undrar "vad ska du med det till?" Jag, å andra sidan, är helt övertygad om att jag kommer ha användning för den. Speciellt om det blir att man på ett eller annat sätt flyttar från Kära gamla Nyvång efter sommaren. Orkar liksom inte skyffla med min stora jävla stationära som ändå är 6 år gammal och börjar bli gaaanska trött. Den är heller inte min, egentligen, har bara blivit att bara jag använder den....
Iallafall
Problemet är såklart pengar, som jag dock har... jag har ju mina fonder mor och far sparat i sen min födsel. Men det känns jobbigt att ta pengar därifrån när den nu är nere i 14000 och antar den faller fortfarande. Kan vara bra att ha dom pengarna senare i livet, menar j, och de lär väl stiga nån gång.
så, jag får väl se hur det går med det.
Fröken Lina den fina föreslog att jag skulle hem till henne idag och spela hennes pojkväns dödar-spel och dricka cola, eventuellt öl, för hon måste lära sig dricka det innan vi åker på klassresa till Prag. Jag tror dock jag väntar på att hon ska höra av sig snarare än att jag gör det först. För så funkar jag.. bättre att sitta hemma i trygghet och spela Mass Effect än att ge sig ut på äventyr! Eller...?
hgejhopp
Idag är jag sjuk i halsen, igen. Klockan är tjugo i sju och jag hade egentligen planerat in att jag skulle räkna matte SOM FAN idag. Men det har inte gått så bra.... jag tittade på de tre sista avsnitten av The Office, istället, bara för att vara säker på att jag sett dom. Det slutade ju inte alls roligt... alldeles för realistiskt, precis som hela serien ( fy FAN för att det faktiskt finns människor som David Brent D: )
Ja, men ändå.
Jag kom häromdagen på en idé om hur jag kan föreviga min Bilddagbok till framtida beskådning. Planen sattes precis i rullning och går ut på att screena alla bilder, med bildtext och så, jag nånsin lagt upp för att sedan arkivera dom rätt. Och nån gång helst skriva ut möget och sätta in i nån sorts bok. Som ett fotoalbum. Fast fucking bilddagboken.
Påminner mig om att jag borde leta upp den där skivan som brändes när vi nån gång skulle formatera om datorn. Där alla bilder från Nicolai-tiden och dylikt ligger. Det hade ju varit ganska kul att ha, liksom.
Idag skulle jag, var det tänkt, också gå och posta den där grejen för jag vill prenumenera på Level. Det har jag inte heller gjort. För det blåste... och jag är sjuk. Jag tycker inte om mina halsmandlar.
Men jag tycker om Robin. Creds till honom för att han åker ända vägen från Vessigebro bara för att vara här i en dag. (inte viktigt att han också kom för sina te-koppar... )
Nä fy vad tjock man var idag. Jordnöttsringar är aldeles för gott.
Jo! Men jag har faktiskt gjort något vettigt, ju. Igår ringde Idha mig och sa "Du får prata med Jocke, det är han som har hand om det tekniska" Jocke tog telefonen och frågade om jag "kan heartbeats med Jose Gonzales på gitarr" Nej svarade jag men jag kan ju lära mig. Det var ett lustigt samtal men nu kan jag ivartfall introt.
Nu ska jag äta Strepsil, hejhej
Att en afro-amerikans person blir president i USA ska vara så fantastiskt, låter egentligen väldigt konstigt, i mina öron.
Men det är fantastiskt
och det ger mig nytt hopp för människor.
Jag är inte insatt i hans politik eller vad han har sagt innan, och så, jag är inte ens insatt i politik i allmänhet
men hans tal var ärligt, och vad han sa var sant.
Inte bara USA måste resa sig upp, borsta bort smutsen och rycka upp sig.
Hela mänskligheten behöver det
Tack, Obama, det var inspirerande!
Nämen titta! Det är mina lärare Sara (på piano) och Walle (trummor). Även Jocke (gitarr) och Alfred (bas) som själva gått på Mega Musik innan!
Adam and Eve
Forgive me
Säga vad man vill kan man ju om låtarna, och hon där Tina.
men faaan vad coolt! Tycker jag alltså.
heja Mega!
sjuuuukt skön låt!
Och, haha, fan, just nu lyssnar jag på Vincent på Spotify. Vi håller på och repar hans Miss Blue i skolan (unplugged-uppspel den 10 februari!!) och från början hade jag ingen speciell åsikt om låten, förutom att det var väl nån allmän popdänga. Men nej, den har börjat växa på mig. Dessutom är han tydligen Roger Pontares son, det är ju lite respekt. Och! Välskriven låt.. verkligen. Text och musik, det är sant!
vi hade en fortsatt lektion om Israel-Palestina konflikten idag, på historien. Anna är en otroligt bra lärare och jag är tacksam för att det finns nån som faktiskt öppnar ens ögon för världen. Jag tänker fortsätta vara naiv och dum, men man måste ju likväl vara lite realistisk och förstå vad som händer. Jag menar, hela grejen med finsanskrisen och allt som händer runt det. Man har ju inte haft några större tankar om det, förän Anna kommer och berättar hur allvarligt det egentligen är, om hennes åsikter om hur det mycket väl hade kunnat bryta ut ett tredje världskrig, och hur hon tycker synd om vår generation som tar studenten nu, och så vidare.
Jag har alltid tänkt på det som att jag har haft tur som fötts nu. Att världen är påväg att bli bättre, och att krig och sånt är nått omodernt och det händer inte nu. Att människor har lärt sig, helt enkelt. Därför blev jag så förvånad när jag för några år sedan fick reda på att Irak-kriget faktiskt var ett riktigt, krig. Jag hade inte alls tänkt på det så. För jag antog att sånt inte hände nuförtiden. Jag var iochförsig 12-13, då. Men jag vill gärna fortfarande tro att det är så. Men faktum är att det är väl nästan raka motsatsen.
Illa, mycket illa.
Men.. nu ska jag göra läxor och andra saker som i det stora hela (vilket är?) antagligen är Totalt meningslöst.
hejochhopp
Hjälp!
Jag hittade en gammal klasskamrat från Nic, på facebook.
Han och tre andra som gick musik med mig har tydligen varit ute och tågluffat i Europa.
helt fantastiska bilder när dom är i Paris och Bryssel och har gitarrer och allt med sig.
jagvillocksåjagvillocksåjagvillocksåjagvillockså
><
men alltså kan du inte bara skita i det och dra åt helvete och sluta besvära människor med att du finns. speciellt mig. snälla snälla snälla lämna mig och mina funderingar ifred
Klockan är kvart i elva på kvällen och jag har för nån timme sedan passerat gränsen för att kunna somna normalt. Så jag sitter och trycker i mig chips istället, för trots helgens frossande av ost och dylikt så gick jag likväl inte upp ett dugg. Jag anser alltså att jag får lov att fortsätta tjocka mig.
På tåget hem från Falkenberg, imorse, kom jag underfund med att jag vill börja simma. Som en början. Måste liksom börja röra på mig. Jag har ingen kondition, alls. Och ni kanske säger detsamma! Men lita på mig, jag är en tjockis, inte ni.
Jag skyller på högstadieidrottsläraren! Som jag faktiskt inte minns namnet på just nu... lite skrämmande. Han var ivartfall dum
- Men Sofi, du måste försöka! Du förstör ju för alla andra!!
jaha... men förlåt för att jag inte är intresserad av bandy och kanske är naturligt kass på det, då
Nä, fy för allmänheten.
jag får nog gå och spela lite mer Beautiful Katamari, faktiskt. Här kommer jag ju ingen vart.
tjiptjop
Hahaha, ibland är jag fan rolig.
Jag ägnade kvällen till att läsa gamla dagböcker och hittade det här. Från januari, nån gång, 2001. Då var jag 10, haha. Fruktansvärt roligt! Hittade även nånting om nått disco jag varit på med Louise, där hon vunnit en danstävling. "Vem som dansade fulast". Såklart hon vann, den spillevinken. Har fan alltid varit störd i huvet!
Hittade förstås andra, tråkiga, saker. Blandannat var det nått annat disco man var på. Var väl runt 10 då också. Det var tydligen nått snöbollskrig (det minns jag!) och jag hade sprungit efter nån kille som sedan skrikit "Är det allt du har, tjockis!" (det minns jag inte...) Jag hade då stannat och sagt "Ni är inte värda det" och sen gått tillbaka in medan dom fortsatte kasta snöbollar på mig. Jag, helt oberörd.
Blev sjukt ledsen när jag läste det.
och jag skrev egentligen en himla massa men det var inget.
hejhopp
Varför ska det vara så jävla svårt att vara människa, för?
Idag var jag duktig och gick upp 07.30 när min buss egentligen inte går förän 11.34, för jag börjar efter lunch. Min tanke var att ta vara på denna förmiddag och räkna matte. Så jag gick upp, gjorde inget särskilt i en halvtimme, vaknade lite, åt en banan, letade efter min historiebok som jag inte hittade (hoppas den är i skolan..) installerade Max Payne som inte fungerade av nån anledning. Så när det var konstaterat att det inte funkade så tog jag min miniräknare och gjorde mig redo för att slå mig bekvämt ner i min säng och räkna matte i 3 timmar. Men jag måste ju ha mina böcker, och var är dom? Jo i min väska, och var är den? Jo, i skolan såklart.
Ooonneeejj, utbrast jag och tanken som följde var "vad ska jag nu göra i 3 timmar"
Spela Beautiful Katamari, såklart!
så, ja, det var väl inte så farligt.
Roy tyckte att drygt 10 shot på 20-25 minuter var för mycket (jag kan kanske hålla med) så det koms fram till att jag måste utveckla Drickarspelet ytterligare, så det får jag väl göra.
Får fundera på det lite till, bara.
Igårnatt var det förståligt att jag inte kunde sova, sådär natten innan skolan börjar. Men idag... när jag var skittröt när jag gick och la mig.
Vad är det för fel på mig, liksom?
Somnade vid halv 10, tror jag. Vaknar senare, ur en dröm som jag kommer ihåg som en blandning mellan min systers kommande möhippa och Sim City 4, 02.15. Helt, klarvaken. Eller ja, så klarvaken som jag bli, ivartfall. Det var nästan en timme sen och jag känner inte nån lust att gå tillbaks och försöka sova, igen.
Jävla skit.
Igårnatt, när jag inte kunde sova, bestämde jag mig tillslut för att kolla lite på Starzinger. Lika snabbt bestämde jag mig för att testa om mitt Starzinger drinking game skulle funka med vilket avsnitt som helst. Eftersom det första avsnittet är det enda jag sett på mycket länge, är det det jag baserat mina regler på. Jag kände det nödvändigt att testa om Starzinger verkligen är så överdrivet hela tiden, som det krävs för att man ska bli full.
Jag såg tre random avsnitt i vilka jag kom upp i respektive 13, 13 och 15 shots per avsnitt á ungefär 20 minuter.
Jag blev nöjd med resultaten.
Regler till Sofis Starzinger drinking game
Drick varje gång:
- Hakka äter eller uttrycker på nått sätt att han vill göra det
- Yorgo knappar på sin "miniräknare"
- Cugo är aggresiv, utanför de nödvändiga striderna
- Prinsessan Aurora stönar eller har en inre monolog
- Varje gång någon säger "monster"
- Varje gång nån säger "Prinsessan" eller "Prinsessa"
- Varje gång någon säger nånting som man känner man vill upprepa
Fan jag är sjukt hungrig. Och FAN jag vill bara kunna sova normalt som en normal jävla människa och inte behöva tvinga mig till sängs för om jag är vaken efter 10 så somnar jag inte fören vid 2.. tidigast!! AARRrhrhhhhggg jag blir helt galen över att ha sömnproblem.
jag får väl hitta på nått vettigt att göra framtill skolan börjar
hejhopp
Jag lyckades nog för bra med min idé om att ta vara på de sista dagarna av jullovet genom att vända på dygnet och bara göra vettiga saker. Som att spela Mass Effect i 8 timmar, tillexempel. De senaste två dagarna, sen jag kom hem från Norrköping alltså, har jag inte somnat innan 6 på morgonen, men gått upp vid 1-tiden. Just nu är klockan 04.43, jag är hungrig och känner inte för att gå och lägga mig. Jag vet nämligen att jag inte kommer somna direkt, och jag avskyr att ligga i mer än en kvart och försöka sova. Känns som det är det enda jag gjort i flera månader! Minst en timme har det då varit, förstås.
Hela den här grejen hade dock inte varit något problem om det inte vore för att mor bestämt att vi imorgon, tidigt, ska åka iväg till stan och byta mina strumpor samt fixa nytt pass. Tidigt betyder att jag får gå upp vid 10, ungefär.
Jag funderar på att ta mig en macka och sätta mig och spela xbox tills dess. Sen får det gå som det går. Jag ska till min syster Idha för klänningsprovande och tacoätande på kvällen, sen kanske det blir att man drar över till Roy för att umgås.
Hmm... kanske ska göra ett uppdrag av det! Inte sova, men ändå göra saker imorgon!
Precis som mitt uppdrag häromnatten, när jag även då var hungrig, klockan var halv 4 och vi hade alla ingredienser till att göra tomatsås. Vi hade tillochmed grädde! Jag var ju bara tvungen att koka spaghetti och göra tomatsåsen. Det svåra var att göra det utan att väcka Far, och jag lyckades!
Uppdrag slutfört, som man säger.
nån dag framöver tänker jag, föresten, skriva ner dom där tankarna som slog mig när jag i tisdagskväll kom hem från Norrköping.
Och nån gång ska jag skriva ner min teori om hur 1984 kanske snart är upon us! På andra sätt än det där om FRA och Ipred och allt möjligt, menar jag.
Se fram emot det.
hiphop
Idag var det ljust ute när jag gick upp. Det var fint. Fast förstås var jag helt förvirrad när mobilenalarmet ringde. Kommer ihåg att jag tog upp mobilen och stirrade på den tills den slutade ringa. Sov när jag kom hem från skolan också. vaknade två timmar senare, ännu mer förvirrad än i morse. Efter en liten stund upptäckte jag att jag inte hade min tröja på mig längre, då blev jag ännu mer förvirrad....
förvirrad 2008 var det, ja.
Lägg speciellt märke till att jag skrivit mobilenalarmet
haha
Jag är så värdelös på rubriker.... har fan ingen fantasi.
Som alltid när jag sätter mig ner och ska skriva nånting är jag tom på tankar. Önskar jag faktiskt nångång skrev ner allt det där vettiga jag brukar komma fram till när jag vrider och vänder mig i sängen i hopp om att somna.
Som alla vet är det nu 2009 och jag känner att jag borde göra nån sorts årssummering av det gångna året. Men hur mycket jag än tänker på det kan inte komma fram till om det var ett bra eller dåligt år. Det hände så mycket som jag egentligen borde känna SÅ starkt för. Hela första halvåret var ju bara en hel röra, både i skolan och utanför. Den resterande delen av året var mycket lugnare, ja... om man räknar bort från THE SOULED OUTS förstås. Allt var egentligen bara bra, och att saker bara är bra är bättre än vad jag är van vid, även om det i det här fallet egentligen är bättre än bra men ändå bara så bra! Ja, nån kanske förstår. Men trots allt detta kan det senaste halvåret varit ännu mer förvirrande än det förra. På helt andra sätt.
Och så lyckades jag likväl skriva en massa, trots jag sa att jag inte kunde, och är nu framme vid vad jag från början endast tänkt skriva:
2008 - förvirrande
Det är det mest övervägande ordet som krossat mina tankar hela året 2008. I alla lägen var det där och stämde så bra överens med vad det var jag kände.
Jag är fortfarande förvirrad. Över allt. Som jag sa innan visste jag inte hur jag skulle beskriva året. Bra, dåligt? När jag tänkte på allt som hänt kändes det helt plötsligt som att det aldrig gjort det. Som att jag aldrig upplevt alla dom där sakerna som jag helt klart lärt mig massor av. Om mig själv, vad jag vill göra, vem jag vill va med. Men trots att jag knappt känner nånting, dåligt eller bra, över alla saker som har hänt, så kan jag nog nu, när jag äntligen skriver ner nånting, säga att det nog faktistk var ett relativt bra år.
De sista veckorna av 2007 ville jag inget hellre än att den 31e december skulle vara över så att jag kunde lämna allting bakom mig, och börja om på nytt. Dessa sista veckor har bara gått förbi, utan några jobbiga tankar om det som hänt och faktiskt inte så mycket om vad som kommer hända. Kanske är jag helt enkelt bara nöjd, och kanske är jag bara inte van vid det, och kanske resulterar det i nån slags likgiltighet.
Jag vet inte, nån sorts försvarsmekanism för det okända, kanske.
Ja... nej, jag vet fan inte vad jag babblar om. Man kan väl inte lämna ut för mycket så det gäller att vara lite kryptisk.
Får väl göra en liten kort summering av inlägget:
2008 - sjukt förvirrande in i det sista, men ändå bra och lärdomsfullt år.
2009 blir mitt sista år som tonåring. Jag har inga större förhoppningar eftersom jag hitills hatat nästintill varje stund av mitt vakna tonårsliv. Men det kan bli bra.... det kan verkligen bli bra.
