Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Sitter just nu ensam i min syster och hennes husbands lägenhet, vilken jag passar nu när dom är på smekmånad, i Thailand, i 3 veckor, dom asen. Här har snön fallit i en vecka, medan vårfåglarna smått börjat sjunga. Kan inte Moder Jord bestämma sig för vilket det ska va, liksom. Antagligen kommer allting kännas bättre om en månad, när April närmar sig och fåglarna sjunger på allvar. Nån dag då kanske jag kan bestämma mig för vad jag vill, om jag gillar stjärnhimmeln eller den dimmiga morgonen bäst.
Låt oss hoppas på det bästa.
Jag borde gått och lagt mig för minst 2 timmar sen, men Roy har varit här och slöat. Vi skrattade, blandannat, alldeles för mycket åt en dokumentär som handlade om en liten flicka som föddes med en fruktansvärd mutation i nån gen, vilket ledde till att hennes huvud inte riktigt såg ut som det skulle. Vi kände oss som hemska, hemska människor. Men det kanske man förtjänar.
Imorgon är det sista dagen utav rockskolan. Kommer bli en lång dag. En lång, lång dag. Sen bär det av till krogen efteråt. Dricka sprit och hålla käften, tack hej.
Nästa vecka är det Paris. Sen blir det två intensiva månader av projektarbete och matte matte matte matte. Fy fan. Jag ska klara det.
hejhej
Upplagd av
SOFI UTAN E
1 kommentarer:
haha men det är ok att skratta, lite. Hon såg ju faktiskt ganska weird ut....
det är även ok att gilla både stjärnhimlen och dimmiga mornar....
Skicka en kommentar