Jag läste en spelrecension i Level, igår. Det var för spelet The Path och jag måste säga antagligen den bästa recensionen jag läst (inte för att jag läst ofantligt många i mina dagar, men likväl...)
Han börjar med att snacka om Thåströms nya skiva och en speciell låt på den som han fastnade för, i samband med detta spel. Han ber läsaren sedan att sätta igång låten och lyssna på den medan man läser. Jag startar Spotify och söker: Thåström Långtbort
Sedan läser jag.
När jag är klar känner jag ett starkt behov av att spela spelet för att förstå det han har skrivit. Jag är väl medveten om att det inte är nån större spelglädje i det, rent, interaktivt alltså. Man håller ner musknappen, går framåt, släpper knappen, skuttar fram till ett föremål.
Och det går långsam... så långsamt.
Jag tror jag gick runt i den skogen i 2 timmar, inatt, desperat sökande efter vägen tillbaka till stigen som skulle ta mig till mormors hus, till säkerheten.
Man kan tro att det ska vara tråkigt, att man går runt runt och suckar för att man aldrig hittar rätt och tänker Fy faaan vad tråkigt kan jag bara inte klara det nångång!
Nej, man tänker snarare: snälla snälla snälla snälla låt mig hitta stigen, snart.
För man mår dåligt. Jag mådde helt sant illa och varje gång den lilla flickan med vit klänning hoppade förbi så hög det till i brösten. Nånting står verkligen inte rätt till med det spelet.
Jag gav tillslut upp mitt sökande och restartade, började om från början av stigen. Sprang snabbt som fan till mormors hus. Sen slutade jag spela.
Och känslan som var kvar när jag stängt av var samma som man får när man vaknar upp mitt i natten av en obehaglig dröm. I mitt fall en dröm om tornados, tänder eller mupp/fraggel-liknande dockor.
Helt ärligt, inget överdrivet.
Sen var det där med att springa. Det upptäckte jag att man kunde efter en dryg timme och man kan ju tänka sig att det ska göra saken bättre. För det värsta med spelet är nog att det går så långsamt, det gör hela ångestgrejen så mycket starkare. Så när man springer går det ju snabbare och inte lika jobbigt, rätt?
Fel. Det ser nämligen ut som att hon verkligen springer för sitt liv.
Inte jättekul.
Ändå vill man tillbaka till skogen. Träffa vargen, se vad som händer.
och man förstår, ingenting.
Upplagd av
SOFI UTAN E
1 kommentarer:
Köpte du det? Jag är sugen.
Skicka en kommentar