fialottabus

Ja... det blev en ganska intressant kväll.
Skulle se tre band (Blomma på lyra, Goliath and the Giants och Moneybrother) men blev en jävla massa snack hos syster Idha, istället. Intressant snack, indeed, jag är glad att få höra det. Sen blev det en del diskuterande med Henke... och man fick höra hur folk kanske ser på en. En del av de synerna kan jag ju tycka vara lite fel. Hur jag "tänker för mycket" och hur man borde sluta bry sig så mycket, om hur andra tycker om en och så här, eller överhuvudtaget. Kanske det stämmer.. det gör det kanske till en viss del. Det här med om hur andra tycker om en, visst. Jag bryr ju mig inte på det sättet att jag inte "vågar" klä mig som jag vill (jag tycker det är jättekonstigt att man inte skulle kunna göra det. vill man ha nånting på sig så visst fan ska man ha det. Vill jag ha vita skor så vill jag det och då har jag det, liksom) Men det är klart som fan att man Bryr sig om vad andra tycker. När man inte tycker så jävla högt om sig själv är det klart man vill ha bekräftelse att man ändå är okej och då bryr man sig ju.
Men det här med att jag tänker för mycket... jag antar för att jag har åsikter om religion och det ena och det andra? Jag vet inte riktigt... Personligen tycker jag att jag har alltför dåligt utformade argument om mina åsikter, och så vidare. Att jag inte riktigt tänkt igenom vad det egentligen är jag tycker. Men det är ett helt självmedvetet val. Jag väljer att vara naiv. Jag väljer att inte tänka för mycket. Om jag hade tänkt mer än vad jag gjort och vad jag kommit fram till, så hade jag gått åt helvete. Och hade jag Brytt mig Mindre än vad jag redan gör... så hade jag inte existerat.
För jag är så jävla likgiltig.
Jag har mina, typ, åsikter, för jag har en, typ, bild av hur jag tycker människor ska vara. Och då försöker man ju vara så själv.
Jag försöker hålla mig vid mina principer, men eftersom jag, egentligen, inte bryr mig så mycket, så funkar det inte alltid så bra.
Jag bryr mig alltså för lite... mindre än vad jag skulle vilja.
Fast jag har ju mina åsikter?
Ja... jag tänker antagligen för mycket för det blir fan komplicerat fast jag försöker tro att det inte är det.
Och så var det nånting med det här om att "vara sig själv" och med ringen i näsan och att försöka vara nånting man inte är. Nånting man inte är skulle alltså vara ringen i näsan och kängorna och allt det här. Tro mig... jag har försökte vara nånting annat än allt det här. Jag har försökt "se normal ut" och passa in i normen. Jag har försökt ta ut ringen ur näsan för "söta tjejer" har inte septumpiercing, men det funkar inte. Jag tycker om den människan ännu mindre än vad jag tycker om SeptumSofi.

När allt kändes som mest för jävligt idag och jag var helt ensam och inte riktigt visste var jag skulle vända mig så träffade jag Linus, som jag gick i lågstadiet med. Den enda människan, av nån anledning, som jag faktiskt med glädje hälsar på när man träffas på bussen och så. Markus var också där. Också lågstadie... Jag käkade mat från Subway och det gick inte så bra. Jag spillde och var ganska dräggig. Jag var Sofi. Det tyckte några där var lite... motbjudande? Jag brydde mig inte. Är det inte okej med er så får det va. Jag är såhär, jag bryr mig inte, det finns så jävla massa annat som är så mycket allvarligare att bry sig om än hur man verkar för andra människor. Vad jag tror jag försöker säga är, iallafall, att... jag försöker inte?
Haha.. om jag skulle försökte vara nånting annat hade det varit nånting normalt. Nånting som folk inte skräms av.. För det verkar vara att folk gör det, i vissa fall, ju.
Som i detta.. med Subwaymaten, alltså.
Jag tänkte häromdagen på nån jag träffade en gång, och hur jag, om jag fått chansen att prata med denna person, igen, skulle dragit till med nått riktigt korkat som öppningsreplik. För jag vet att om jag försökt vara "normal" eller bara, pratat, så hade han säkerligen tyckt jag varit dum i huvet tillslut, så det är lika bra att vara det från början.

Ja... nu är klockan snart halv fyra på morgonen och det är väl läggdags.
Ska som slutkläm bara tilllägga att jag trots allt är jävligt nöjd med vem jag har blivit, änsålänge. Hade inte velat vara nån annan. Även om man är så jävla trött på sig själv och aldrig riktigt tar sig dit man vill.
Och.... ja.
Men vem skulle jag annars vara än awkward SepeSofi? Som är lite socialtmissanpassad men ändå är ganska social fast ändå lite jobbig och konstig?
Det är ju jag... då får man ju vara det.

godnatt :)