fialottabus

Bah, att där alltid ska vara nånting att oroa sig över. Fick ett brev från CSN idag, det fattades uppgifter i min ansökan, fyllde aldrig i hur mycket man ville låna för flygbiljett. Kunde dock inte göra det vid det tillfället eftersom man inte fått svar från Kilroy om hur mycket det skulle kosta, än. Så det var ändå väntat att dom skulle bitcha om det. Nu är ju inte det problemet utan problemet är Om man kommer få pengarna i tid. Kursavgiften och all skit ska betalas 20 dagar innan kursstart, alltså den 6e oktober. Lär ju icke få pengarna innan dess men Mor har tydligen så hon kan lägga ut. Dock, vill man ju ha fått besked från CSN innan dess, så hon inte lägger ut och så helt plötsligt får jag besked om att jag inte beviljas studielån. Jag ser ingen anledning till varför jag inte skulle få det, jag menar mina systrar har gjort samma sak, alltså studerat språk sådär utomlands, och fått beviljat, jag har bra betyg och har alltid skött mig. Har inga skelett i garderoben som skulle få dom på andra tankar, liksom.
Men man kan ju inte låta bli att tänka "tänk Om..."

För, ja, tänk om. Vafan gör man då.
Sjukt jävla jobbigt är det, också. Sitter just nu inne med samma känsla som jag gick runt med hela sommaren; vissa saker är inte riktigt klargjorda än och man vet inte riktigt vafan som händer eller vad man ska göra med sitt liv den närmsta tiden, men man vet att Snart, snart, så vet man. Måste bara vänta på svar från nånting...
Och det är pissigt. För man vet att man snart vet, men just nu känns det... hopplöst.

Får Zumba lite, för att få mig på andra tankar. Aktivera sig och sånt!
HEj

Jag tillbringade fredagskvällen i Höganäs med äckelpapporna Love och Ben. Vi drack lite vin, spelade lite Heroes of might and magic 3 och senare litta Monopol. Det spelades, som alltid med monopol, i timmar. Klockan 5, på morgonen, gav dom andra två upp för jag var den klara segraren. Var faktiskt väldigt kul att spela, trots att dom två är helt störda i huvet.
Sedan somnade man gott på soffan, med tvn på, och vaknade några timmar senare av TV-shop. Det gjordes reklam för det ena och andra, blandannat den här nya work-out grejjen Zumba. Det är princip bara att man dansar sig ner i vikt med hjälp av en instruktionsvideo. Eftersom man varit lite slö dom senaste... 19 åren så kände jag att det där hade varit kul att testa. Jag menar det är kul att dansa och jag behöver röra på mig.
Bör väl inte säga för mycket, kanske staten kommer och tar mig! men jag kollade nyss klart på Basics videon. En timme där tre instruktörer visar olika basic dansmoves.
Sjukt kul var det! Trots dåligt med platssamt att när jag gör det ser det nog inte ut som dans, egentligen... snarare, en klump som står och hoppar och viftar på armar och ben.
Men som sagt, kul!
Jag rekommenderar det, änsålänge, för dom som inte riktigt pallar träna på gym eller ut och jogga och sånna grejjer.
(finns på piratebay...)

Borde egentligen gå och lägga mig, kanske. Var astrött innan men då var det för tidigt för att gå och lägga sig en lördagkväll! Ja om man inte är 6 år gammal, alltså. Som Sebbe (han är väl 6?). Passade honom lite smått ikväll och han gick snällt och självmant och la sig halv 10.
(passa är för övrigt lite att ta i. jag bytade Wiispel åt honom imellanåt och släckte lampan till honom)

hejje

Jag hatar att jag lyckats vända på dygnet. Idag sov jag dock nån timme vid femtiden, så det är inte så konstigt att jag inte kan sova nu. Men ändå. Har börjat titta på Men in Trees, det är ett bra tidsfördriv om natten.

Jag skrev en jävla massa om musik och bla bla bla, men jag redigerar bort det. Jag läste igenom det och försökte få fram nån sorts poäng. Orkar inte ens förklara kort vad det var. Blev jävligt trött av att tänka och skriva om det.
För det är helt onödigt.
Vad jag först och främst vill säga är
GE MIG MUSIKTIPS
och så kan det räcka med det.

Imorgon ska jag nog in till stan och köpa broderingssaker, samt besöka Bemes och kolla på gitarrer. Tycker det är en vettig sak att använda lite av fondpengarna till, faktiskt.

HEJJE

Mje, har kommit in i en sån där fas där jag knappt är hungrig och blir mätt på typ ingenting. Fan, jag åt för två timmar sen men känner mig fortfarande så mätt så jag nästan mår illa.
Och för två veckor sen klagade jag på att jag alltid var hungrig och kunde äta hur mycket som helst...
Vad är felet?
Pallar nicht.

Jag städade för övrigt min laptops tangentbord, idag. Efter nån timme lyckades jag klura ut hur man fick bort det, vilket inte var så krångligt som jag först trodde. Torkade bort kletiga läskfläckar och fick bort massa damm under tangenterna. Man skulle kunna tro att dom är felfria och det ska vara en fröjd att skriva på nu, men det är fan värre än innan. Ä och N är sjukt bångstyriga. Undrar vad det kan bero på... Kanske får ta en tur under tangentbordet igen, imorgon.
Knapparna är ivartfall inte kletiga längre!

hejje

Vid åttatiden var jag jättetrött, men jag tyckte det var för tidigt för att gå och lägga sig, så jag satt uppe, gjorde typ ingenting, tittade på Men in Trees. För knappt en timme sen fick jag inspiration till att skriva en låt. Så det gjorde jag. Nu är klockan två och jag känner inte riktigt för att sova, men jag borde väl.

Låten, förresten, blev jag faktiskt nöjd med. Det är fan den tredje, hela, låten jag skrivit som jag inte hatar! Ja, det är ju typ ingenting för nån som faktiskt kan skriva texter och skit på ett bra sätt, men jag kan inte sånt. Skriva texter och skit, alltså.
Fast det går framåt!
Vill bara ha en vettig stålsträngad gitarr, också. Helt plöstligt har jag blivit lite kräsen och vill gärna att min gitarr ska gå att stämma, och sånt. Brydde mig fan knappt ett dugg när jag gick i skolan och rent logiskt kanske spelade mer och, ja, whatever.

Blir kanske en liten tur till banken och mina fonder. En ny stålsträngad behövs!
Och inga föräldrar som drar nått stunttrick, den här gången, och betalar för det i smyg, som dom gjorde med min dator!
haha

hejje

"...medan en av hans kompisar har en jävla hagga som är så jävla gammal och ful så man kan bara spy på henne " - Anna Anka.

hahahahaha
Hon är ju hur skön som helst.
Jävla Bjuvsing, hahaha.

"dom ser ut som skräcködlor"

hahaha

Gud vad jag saknar Björn. Min lärare och mentor under mina tre gymnasieår. Så tacksam jag var redan första dagen på Mega när jag fick sätta mig vid hans bord och bli hans mentorselev. Jag saknar inget annat med Mega, jag är bara tacksam för de fina åren och dom fina människorna jag fåt träffa, men jag saknar Björn, nått otroligt. Han är den absolut finaste och bästa människan jag någonsin kommer ha äran att träffa.

Anledningen till varför jag kom och tänka på det är pågrundav att han har skrivit HIFs nya hyllningslåt, eller vad det är, och jag tittade på klippet om det på Sydnytt.
Helt fantastisk.

Varje år ger Björn sina mentorstreor varsin skiva, som han valt speciellt till var och en (jag fick Sunhouse, Crazy on the weekend), och en sånhär personlig text. Det här skrev han till mig:

Kära Sofi! När jag skriver detta är det tisdag eftermiddag, soligt och varmt utanför lärarrummet och jag sitter ensam vid datorn och min Ipod shufflade precis fram en sorglig Glasvegas-låt (Ice Cream Van) som direkt försatte mig i någon sorts sentimental sinnesstämning. Jag började tänka på hur fina människor jag har runt mig här på skolan och hur lätt det är att se positivt på världen och framtiden i den här omgivningen. Som mentor har jag ju fördelen att lära känna och komma extra nära några av dessa människor och du är verkligen, verkligen en av dessa fina människor, Sofi. Med din härliga blandning av seriositet och sprallighet, humor och allvar och öppenhet och integritet har du tagit dig in i mitt mentorshjärta och det kommer att bli tomt efter dig i gruppen. Det är inte bara på det personliga planet du är en inspirerande människa, utan även som elev har du varit enastående. Jag tänker inte bara på dina strålande betyg, utan också på det faktum att du alltid tar emot undervisningen så fint; du försöker se nyttan med allt, men har också ett moget sätt att reflektera över både kunskapen i sig och undervisningsmetoder och på ett positivt sätt ifrågasätta de saker som du inte är nöjd med. Inte på något sätt för ifrågasättandets skull, utan för att kunna förändra och förbättra. Nu är det Klubbland i Ipoden och det känns som ett tecken på att jag ska avsluta den här texten till dig. Jag är väldigt glad över att Sofi utan e ramlade ner från Nic och lät mig vara med under hennes tre gymnasieår...
Kram från Björn

Jag tänker hypa den här dokumentärserien tills jag dör, för den är verkligen helt awesome. Ja, det är bara en serie om universum och dom vill antagligen inte mer med den än berätta om just det. Men den har gett mig sånt enormt perspektiv på närvaron, på världen, på livet! att jag tycker alla borde ge åtminstonde ett avsnitt en chans.
Det är dock mycket möjligt att kanske ingen annan reagerar på det så som jag gjort. Att man kanske inte bryr sig.
Jaha, universum är sjukt stort och det finns saker där ute som jag inte hade en aning om, vadå då?
Men om den kan omkullkasta och förvirra mitt sätt att tänka, så som den gjort, så kommer den säkert beröra er med. Även om det bara är en liten del av vad jag känner.
Jag menar, jag är en erfaren skeptiker till livet och hela vår existens och meningen med allt det här. Men, wow, FATTAR ni att vi inte borde existera. Det är helt otroligt att vi gör det och jag börjar faktiskt bli väldigt tacksam för det.
Jag börjar tillochmed acceptera att mitt liv inte är särskilt spännande och jag kommer aldrig bli Marie-Antoinette. Och, tro mig, det betyder mycket kommande från mig. Jag hade aldrig ens kunnat försöka tänka den tanken för nån månad sen. Att jag skulle vara nöjd. Men nu: det är Mitt liv, speciellt och tillochmed unikt, och hade nån minimal aspekt i skapandet av vårt solsystem, av universum, varit annorlunda så hade ingen av oss varit här för att uppleva det.

Vår plats i universum är så sjukt osäker utan att vi är medvetna om det.
Titta på serien!
(måste trycka upp den ninjavideo helper beta 0.3.9 grejen för att kunna se)

Se ivartfall Secrets of the sun eller Another Earth.

hej!

Tittar på Big Brother på Kanal 5, just nu. Den säsongen när Linda Rosing var med. Den enda säsongen jag nånsin sett, och jag är ganska säker på att vi följde den ganska hårt.
Det var länge sen, dock, jag var väl 14, kanske. (två killar har septumpiercing! lite före sin tid, eller. blev ju inte en massvåg av septums förren 2-3 år senare, ju)
iallafall
Det är just det avsnittet som är typ det enda jag kommer ihåg nånting från. När ena septumkillen får i hemligt uppdrag att ta sönder en gul skål och skylla på nån annan. Och medan han gör det går han runt och säger "Allt är relativt... allt är relativt"
Det har jag fan citerat hur många gånger som helst, och varje gång tänkt på när han går runt där i Big Brother-huset.

helt otroligt ointressant! men ändå
hej

Idag var jag jättevuxen, och det var roligt. Jag skrev en inköpslista (!) sen tog jag bussen till Hyllinge, käka lunch på Graffiti Café (kunde varit godare) sen gick jag in på Maxi och handlade efter min lista. Och jag hittade ALLT jag skrivit på den, helt själv! Nöjd var jag. Nöjdast blev jag när jag hittade gelatinbladen typ direkt. Så nöjd att jag glömde kolla om dom hade några som inte var gjorde på gris.

Och sen, på vägen hem, hände det bästa. Jag tittade på träden, som börjat gulna, och log. Sådär, genuint glad, för att hösten är vacker.
Äntligen har min likgiltighet börjat släppa! Hela året har jag varit helt borta i huvet och inte alls varit mig själv. Våren kom och gick och körsbärsblommen blommade utan att jag kände egentligen ett skit.
Men nu, jävlar. Nu kanske jag slutar tänka så jävla mycket och slutar vara så otroligt medveten om allt jag gör och varför jag gör det.
Ja, ska inte gå in mer på det.
Jag är nöjd iallafall

hejhej

Fy fan vad jag sov imorse! Det var helt underbart. Jag drömde två jättespännande drömmar och vaknade då och då upp ur dom men var i ett tillstånd där jag typ var vaken, men ändå fortfarande drömde. Så jag somnade om och fortsatte drömma.
Tillslut fick jag ett sms av Mior vid 12tiden. Då vaknade jag till på riktigt och var väl tvungen att gå upp.
Jag gillar dock verkligen det här med att vara arbetslös och kunna sova hur mycket som helst. När man väl är vaken är det kanske inte så roligt. Men just det här med sovandet är underbart.

ja ja ja nu får man väl aktivera sig lite och kanske tömma diskmaskinen och röja lite på ovanvåningen, kanske kanske

hejje

Rex DiMera (från days of our lives) är med i den där nya filmen The Ugly Truth!
inte konstigt att han lämnade Mimi.

Men fan, lite spännande, man ser ingen av Days of our lives-karaktärerna nån annanstans än kanske i nån annan såpa.
Vad kul för Rex att han lyckades ändå!

Fruktansvärt sorgligt, men höjdpunkten på min dag är middagen.
Det är som en checkpoint. Man försöker så gott man kan att fördriva tiden framtill klockan 7, sen kan man mätt och belåten försöka fördriva tiden framtill klockan ca 1o, då man går och lägger sig och försöker sova i 2 timmar.

Måste komma på nånting givande att göra! Kan inte sträckspela tv-spel, hur roligt det än är. Jag har inte tålamodet.

Måste hitta en hobby!

Nästa avsnitt av The Universe som jag tog mig tid att titta på tog upp möjligheten av att en annan planet som jorden kan existera, och isåfall om det på denna planet fanns intelligent liv.

Jag har alltid, utan att veta så mycket fakta, tänkt att det är klart som FAN att det finns liv nån annanstans i universum. Man påstår att universum är oändligt hur kan det då inte, någon annanstans, finnas nånting som liknar oss människor.
Eller iallafall mikroskopiskt liv. Nån planet som liknar jorden som den var för ex antal miljoner år sedan innan nån random varelse bestämde sig för att krypa upp ur havet.
Den känns ju fantastiskt otroligt att av alla galaxer, av alla solsystem, att vi skulle vara dom enda.
Dock är det inte särskilt relevant att prata om andra galaxer. Man får rikta in sig på Mjölkvägen (eller vad heter vår galax egentligen på svenska?) och solsystemen vi hittar i "närheten" av oss. Planeterna där, som kan likna jorden och alltså inte stora jävla Gasjättar som t.ex Jupiter, är tydligen nästintill omöjliga att hitta, eftersom dom är små och sådära. Att leta efter planeter i andra galaxer ska vi alltså inte ens tänka på.
Mjölkvägen innehåller dock nog med stjärnor och potentiella planeter för att jag ska fortsätta hålla mig fast vid min åsikt om att det är klart som FAN att det finns mer liv där ute.
Det måste det finnas. Eller?
Jag håller fast vid min åsikt en stund in i programmet och lägger till "Att vi skulle vara dom enda som existerar i universum känns lika Otroligt som att vi faktiskt gör det"
Förstår man?
Alltså dom kriterier som spelar in i bildandet av en planet som våran är så Otroligt specifika att det är sjukt hur vi ens kunde bli till. Det är typ 1 på miljonen x1000000
Planeten får inte vara för stor, inte för liten. Den måste ligga så och så långt ifrån dess sol så att vattnet kan vara flytande. Och denna "Guldlocks-zon" kan variera beroende på vad det är för sorts stjärna planeten kretsar runt. Helst ska man ha en "Jupiter" i utkanten av systemet som har en så massiv dragningskraft så den skyddar oss från meteorer som annars hade kunnat slunga sig in i oss och utrota allt liv som kanske hunnit rota sig.

Ja, dom nämde mer än så men jag ska inte bli mer långdragen än vad jag redan blivit, utan komma till saken.

Det kan mycket väl vara möjligt att vi är dom enda. Att vi är nått sorts, galet, sammanträffande.
Det här slängde om min världsbild helt totalt. Jag tror inte på sammanträffanden. Jag är inte troende men jag vill gärna tro att det är nånting mer där ute som gör att min existens här på jorden inte är helt meningslös. Utan den tanken, trots att jag kanske egentligen inte tror så mycket på det, utan gör det för att jag måste göra det, hade jag kunnat gå och hoppa från en bro nånstans direkt eftersom jag annars saknat nån sorts mening.
Men när jag såg detta programmet... jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre.
Jag kände tillochmed nån sorts Tacksamhet, för att jag existerar. Och det är nånting helt nytt för mig.
Jag menar, vi borde inte finnas. Men vi gör det.

Tanken på detta, att vi skulle mycket väl kunna va ensamma i universum och allt vad tankar det medför, är för mig så Överväldigande att jag, när programmet var slut, nästan fällde en tår.

får sluta tänka på den en stund nu och spela Dead Space istället!
lite ironiskt passande, kanske

Måste dock bara avsluta med att säga att, Universum är otroligt vackert.

Jag tittar för tillfället på ännu ett avsnitt ur dokumentärserien The Universe. (om ni minns mitt inlägg om solen och allt det där) Detta avsnittet handlar om andra Galaxer och det är så SJUKT.
Jag var tvungen att pausa och tänka över vad dom precis sa.

Dom flesta vet säkert att allt vi ser är ljus. Ljus som studsar på olika föremål och studsar tillbaka och låter oss se saker. Ungefär så är det, va? Ljuset färdas, som dom flesta säkert också vet, en viss sträcka på en viss tid. Det betyder att allt vi ser är egentligen inte föremålet, i sig, utan ljuset det skickade ut för en tid sedan. I solens fall, tillexempel, är det ljuset det skickade ut för 8 minuter sen, eftersom det är så lång tid det tar för det att färdas till jorden. I glasets, som står framför mig, fall så handlar det om millisekunder. Men likväl, inte glaset jag ser utan ljuset.

Flera gånger när man har tittat på stjärnhimmeln har man förundrats över hur stjärnorna jag ser kanske inte ens existerar längre. Det kan dock ta flera hundra, tusen! år tills vi på jorden får reda på det, eftersom stjärnorna är så långt borta att ljuset tar otroligt lång tid att nå oss.

Men när dom började snacka om galaxer blev det för mycket.

Man fick se bilder på olika galaxer dom tagit bilder på och förklarade vad dom hette, och så. Tanken som brukar slå mig när jag tittar på natthimmeln slog mig inte alls vid detta tillfälle.
Men så nämner dom det.
Dessa bilder är snarare som tunnlar i tiden (kanske inte tunnlar men jag minns inte vilken liknelse dom använde) Ta Andromeda galaxen som exempel. Det är vår närmaste galax, den ligger ungefär 2 miljoner ljusår ifrån oss. Det betyder att bilderna vi ser på Andromeda galaxen inte visar oss hur den ser ut nu, utan för 2 miljoner år sedan!
Och tänk då på dom andra galaxerna som ligger åh så jävla mycket längre bort!
Vårt solsystem, vår jord, är ungefär 4,6 miljarder år.
Bilderna på dessa galaxer visar oss hur dom såg ut INNAN JORDEN ENS EXISTERADE

Det är så sjukt att mitt huvud nästan sprängdes när dom sa det. Man vet liksom om det, egentligen, men när man börjar tänka på det....
haaaallåja.

Nu har jag smält det, lite. Så nu kan jag fortsätta titta

Okej, hon som har hand om språkresor till Frankrike och sådant, på SI, ringde mig precis om några frågetecken i min ansökan. Jag är inte förvånad, det var en väldigt mystisk blankett man skulle fylla i där.
Onödigt att berätta precis vad hon sa men nu är det ivartfall helt bestämt:
Jag åker den 25e oktober och kommer hem den 19e december. Precis vad jag hade tänkt från början! Så nu får jag fira jul hemma ändå :)
Och så ska jag bo i studenthem, med frukost, utan kokmöjligheter. Så det blir nog att inte äta så mycket utöver det :P
Kommer ha så sjukt mycket studieskulder efter bara två månaders pluggande!
Men det kommer vara så jävla värt det.

Paris, here I come