fialottabus

Gud vad jag saknar Björn. Min lärare och mentor under mina tre gymnasieår. Så tacksam jag var redan första dagen på Mega när jag fick sätta mig vid hans bord och bli hans mentorselev. Jag saknar inget annat med Mega, jag är bara tacksam för de fina åren och dom fina människorna jag fåt träffa, men jag saknar Björn, nått otroligt. Han är den absolut finaste och bästa människan jag någonsin kommer ha äran att träffa.

Anledningen till varför jag kom och tänka på det är pågrundav att han har skrivit HIFs nya hyllningslåt, eller vad det är, och jag tittade på klippet om det på Sydnytt.
Helt fantastisk.

Varje år ger Björn sina mentorstreor varsin skiva, som han valt speciellt till var och en (jag fick Sunhouse, Crazy on the weekend), och en sånhär personlig text. Det här skrev han till mig:

Kära Sofi! När jag skriver detta är det tisdag eftermiddag, soligt och varmt utanför lärarrummet och jag sitter ensam vid datorn och min Ipod shufflade precis fram en sorglig Glasvegas-låt (Ice Cream Van) som direkt försatte mig i någon sorts sentimental sinnesstämning. Jag började tänka på hur fina människor jag har runt mig här på skolan och hur lätt det är att se positivt på världen och framtiden i den här omgivningen. Som mentor har jag ju fördelen att lära känna och komma extra nära några av dessa människor och du är verkligen, verkligen en av dessa fina människor, Sofi. Med din härliga blandning av seriositet och sprallighet, humor och allvar och öppenhet och integritet har du tagit dig in i mitt mentorshjärta och det kommer att bli tomt efter dig i gruppen. Det är inte bara på det personliga planet du är en inspirerande människa, utan även som elev har du varit enastående. Jag tänker inte bara på dina strålande betyg, utan också på det faktum att du alltid tar emot undervisningen så fint; du försöker se nyttan med allt, men har också ett moget sätt att reflektera över både kunskapen i sig och undervisningsmetoder och på ett positivt sätt ifrågasätta de saker som du inte är nöjd med. Inte på något sätt för ifrågasättandets skull, utan för att kunna förändra och förbättra. Nu är det Klubbland i Ipoden och det känns som ett tecken på att jag ska avsluta den här texten till dig. Jag är väldigt glad över att Sofi utan e ramlade ner från Nic och lät mig vara med under hennes tre gymnasieår...
Kram från Björn