fialottabus

Nästa avsnitt av The Universe som jag tog mig tid att titta på tog upp möjligheten av att en annan planet som jorden kan existera, och isåfall om det på denna planet fanns intelligent liv.

Jag har alltid, utan att veta så mycket fakta, tänkt att det är klart som FAN att det finns liv nån annanstans i universum. Man påstår att universum är oändligt hur kan det då inte, någon annanstans, finnas nånting som liknar oss människor.
Eller iallafall mikroskopiskt liv. Nån planet som liknar jorden som den var för ex antal miljoner år sedan innan nån random varelse bestämde sig för att krypa upp ur havet.
Den känns ju fantastiskt otroligt att av alla galaxer, av alla solsystem, att vi skulle vara dom enda.
Dock är det inte särskilt relevant att prata om andra galaxer. Man får rikta in sig på Mjölkvägen (eller vad heter vår galax egentligen på svenska?) och solsystemen vi hittar i "närheten" av oss. Planeterna där, som kan likna jorden och alltså inte stora jävla Gasjättar som t.ex Jupiter, är tydligen nästintill omöjliga att hitta, eftersom dom är små och sådära. Att leta efter planeter i andra galaxer ska vi alltså inte ens tänka på.
Mjölkvägen innehåller dock nog med stjärnor och potentiella planeter för att jag ska fortsätta hålla mig fast vid min åsikt om att det är klart som FAN att det finns mer liv där ute.
Det måste det finnas. Eller?
Jag håller fast vid min åsikt en stund in i programmet och lägger till "Att vi skulle vara dom enda som existerar i universum känns lika Otroligt som att vi faktiskt gör det"
Förstår man?
Alltså dom kriterier som spelar in i bildandet av en planet som våran är så Otroligt specifika att det är sjukt hur vi ens kunde bli till. Det är typ 1 på miljonen x1000000
Planeten får inte vara för stor, inte för liten. Den måste ligga så och så långt ifrån dess sol så att vattnet kan vara flytande. Och denna "Guldlocks-zon" kan variera beroende på vad det är för sorts stjärna planeten kretsar runt. Helst ska man ha en "Jupiter" i utkanten av systemet som har en så massiv dragningskraft så den skyddar oss från meteorer som annars hade kunnat slunga sig in i oss och utrota allt liv som kanske hunnit rota sig.

Ja, dom nämde mer än så men jag ska inte bli mer långdragen än vad jag redan blivit, utan komma till saken.

Det kan mycket väl vara möjligt att vi är dom enda. Att vi är nått sorts, galet, sammanträffande.
Det här slängde om min världsbild helt totalt. Jag tror inte på sammanträffanden. Jag är inte troende men jag vill gärna tro att det är nånting mer där ute som gör att min existens här på jorden inte är helt meningslös. Utan den tanken, trots att jag kanske egentligen inte tror så mycket på det, utan gör det för att jag måste göra det, hade jag kunnat gå och hoppa från en bro nånstans direkt eftersom jag annars saknat nån sorts mening.
Men när jag såg detta programmet... jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre.
Jag kände tillochmed nån sorts Tacksamhet, för att jag existerar. Och det är nånting helt nytt för mig.
Jag menar, vi borde inte finnas. Men vi gör det.

Tanken på detta, att vi skulle mycket väl kunna va ensamma i universum och allt vad tankar det medför, är för mig så Överväldigande att jag, när programmet var slut, nästan fällde en tår.

får sluta tänka på den en stund nu och spela Dead Space istället!
lite ironiskt passande, kanske

Måste dock bara avsluta med att säga att, Universum är otroligt vackert.