fialottabus

Nä, jag skiter i det. Jag skiter i läxan. Jag dör. Jag har lite feber och är döende. Min hals, vill döda mig.
En månad kvar, lite drygt, till den 15e maj och frihet! Ivartfall mer frihet än nu.
Jag dör.
Jag vill inte dö pågrundav en fånig rollspelsdiskussion på historian så jag struntar i att läsa om John Locke och hans fåniga idéer.
Jag klarar inte av det.
Jag kan, verkligen, inte koncentrera mig. Allting går in på ett håll och ut ett annat. Det är nästan en överdrift att säga att det går in, överhuvudtaget, faktiskt. POFF säger det och så är inget där.
Min hjärna har nog blivit en smet av all sömnproblem och dåligt tänkande.
Jag menar; I fredags, när jag skulle till Ängelholm, jag blev av med mina solglasögon. Hejhej säger jag till dom, det var inte så viktigt. Men jag blev av med dom, såklart! Jag hade på mig dom när jag kom till Åstorps station med tog genast av dom för jag satt i skuggan av stationshuset. En halv jävla timme satt jag där och väntade på tåget (kom för övrigt till Ängelholm 2 timmar efter att jag åkt hemifrån. Tack för det Bo i Nyvång). När jag senare sätter mig på tåget med solen i ögonen så bestämmer jag mig för att rota igenom min väska. Min väska i vilken jag ANTOG att jag lagt ner mina solglasögon i efter att jag tagit av dom. Men var dom där? Icke!
Kan man vara så tankspridd? Är det möjligt? Eftersom jag varit en jävla slarver hela livet så har jag lärt mig, iallafall lite, att se efter mina grejjer. Men likväl händer sånt här, gång på gång.
Jag blir så jävla trött.
iPoden gled ju ur jackfickan på bussen häromveckan, också...
Pallar icke med det.

Jag blir så trööööttt på mig sjäääääälv.

Lördagen i Ängelholm var ändå kul. Ylva var snäll. Jag kände mig mest förvirrad och out of place innan hon kom och räddade mig. Närmre tolvslaget förvärrades läget dock, något, och orden "du KOMMER komma hem nån gång, Sofi, bara ta det lugnt" susa genom huvet hela resan hem. (som, för övrigt, tog 1.40 min varav 30 spenderades på underbara Knutpunkten) Blandannat så gjorde tjejerna som satte sig framför mig mig lite småilsken. Kan du vara vänlig och ta ner dina ben och sluta vara så förbannat äcklig? ville jag säga till henne.
och jag ville bara hem och lyssna på KoRn som trots allt alltid gör mig ivartfall lite gladare
så även den här gången
älskade band

hejhopp