fialottabus

Fan. Läste igenom gamla saker jag skrev om vardagen förra våren. Trots att jag var ganska heartbroken, av en eller anledning, vid tidpunkten, så kan jag inte låta bli att sakna den tiden när jag tänker tillbaks.
Spela WoW långt in på natten, snacka om absolut ingenting med folk på msn, käka ostbågar, hänga på balkongen, fylla 18, pressa FMA.
Ja, när man tänker på det så var det bra tider. Och jag absolut älskade våren då. Det gör jag alltid, förstås, har alltid gjort. Kan ha nånting att göra med att jag fyller år på våren men det är ju den absolut bästa årstiden.
Men i år.... ingenting. Känner ingenting. Ibland kommer det små vindpustar som får magen att pirra över tanken att det är vår. Men dom försvinner lika snabbt, och sen är känslan bara kvar för att man tvingar den att vara det.
Jag vet inte vad det är för fel på mig. Kan det vara för att jag är så äckligt stressad? Jag har aldrig varit det... inte på det här sättet. Hela lovet har jag liksom bara suttit inne och oroat mig och räknat matte och tittat ut genom fönstret och tänkt "vad fint väder där är... jag Borde gå ut, det är ju fint..... nä"
Hade tankar på att ta bussen och gå till Tingvallaskogen, tillochmed. Men nä, jag pallade inte.
Har varit likgiltig inför vissa saker förr. Men inte såhär. Det här är liksom hemskt. Jag känner inte ens nån ånger för det, jag har bara en känsla av att jag Borde tycka det är hemskt.
Jag som trodde våren skulle göra allt bättre bara genom att börja... förra året räckte en knopp på ett träd till att göra mig glad.

Fast det kommer väl