fialottabus

Åååh jag blir fan galen. Jag har suttit på samma plats HELA dagen. Visst har jag gjort nått vettigt av det, räknat massa matte, men änDÅ.
Tänkte cykla en runda innan, men det gick inte, jag var tvungen att vänta på att min syster Emmas vän skulle komma och hämta sin bil. Då var ju jag tvungen att vara här och ge henne nycklarna. Nu är det för mörkt. Cyklade iochförsig en liten stund på den där jävla motionscykeln vi har stående på ovanvåningen. Det går faktiskt bra att cykla på den, till skillnad från tråkiga Nyvång/Åstorp. Men efter en stund blir jag helt snurrig. Inte helt, men lite. Då känner jag att det nog inte är bra att fortsätta. Man får ju börja lite mjukt. Har fan inte rört på mig i hela livet.
Så var det ju halsen också, ja. Har lite småont och är lite småhängig. Självklart, det är lov, då ska man vara sjuk. Men inte nog med det, varje gång jag dricker (speciellt cola?) så efter jag har svält kommer det upp en äcklig äcklig smak ifrån halsen. Kan minnas att det var så det smakade i munnen i vintras, också, när jag var supersjuk i halsen.
Jätteäckligt är det. Känns som det är nånting som ligger och bor där och skvalpar upp varje gång jag sväljer.
bläääääääääääää
Känner mig helt ensam, också. NYVÅNG DAMN YOU
Pratade, av nån anledning, med min syster för nån vecka sen. Jag minns inte vad vi pratade om eller varför vi gjorde det men jag säger, iallafall;
- Jag ska aldrig låta mina barn bo på nått sånt här ställe, som Nyvång. Fy Fan!
varpå hon svarar
- Jag tyckte det var bra att växa upp i Nyvång.

Det känns så långt borta, för mig. Bra, att växa upp i Nyvång? Dom orden kan inte existera i samma mening i min bok. Vad var det som hände med människorna dom 4 åren det skiljer mellan mig och min bror, egentligen? Gick allt åt helvete? Helt plötsligt fanns här inte en enda vettig människa i sikte. Bara fjortisar och töntar. Hårda ord, kanske. Och kanske jag hade hört hemma bättre bland "töntarna" än hos fjortisarna jag på nått sätt hamnade hos, trots att jag inte alls hörde dit.

ääähhh..

Jag har ivartfall kommit på vad jag vill ha ut av livet;
jag vill leva ett liv värt att berättas

Ser inte ljust ut, dock!
19 år i övermorgon. När Marie Antoinette var 19 blev hon drottning över Frankrike. Hon hade redan börjat inleda en kärleksaffär med snyggaste hertigen i stan; Axel von Fersen. Han var också 19.
Ja, förstås begär jag inte såhär mycket av min historia. Bara nånting, nånting litet, nånting litet och lite spännande.
Får bli sjöman som Far, eller nått. Fast, man har inte hört så mycket historier från honom, egentligen...

Ja ja. Tillbaka till ekvationerna.