fialottabus

Då var utvärderingen av projektet inlämnad, sista diskussionen avslutad och jag drar en lättnadens suck. ÄNTLIGEN är det över! Det enda som är kvar nu är att se det på DVDn och säga "ja men titta, det var ju bra ändå!"
LärarSara pratade idag om utveckling och hur man hela tiden ska stå precis på sin gräns av vad man klarar av och tolererar, annars kommer man ingenstans. Om man hela tiden står inom sina ramar och tänker "Det här klarar jag lätt av" så utvecklas man ingenting. Och det var så sant som hon sa det. Jag hatade min roll i föreställningen från början, jag visste liksom inte vad jag skulle göra med den. Och jag blev så frustrerad för jag vet att jag kan och jag ville bara få en chans att visa det! Men jag kände aldrig att jag fick det... men så tillslut blev det bättre än väntat. Jag lyckades göra det bra och det har varit lika glädjande varje gång en lärare (tillochmed min Rektor!) kommit fram och sagt "Fan vad bra du var Sofi!". Alla sa ju inte exakt så men en fin summering är det.
LärarPelle sa tillochmed: Värsta skådisen, ju!
Och med dom orden var det konfirmerat att jag måste börja med teater igen.

Ja, fan vad bra det känns just nu. Just nu, i detta ögonblick då jag skriver detta och tänker tillbaks, så känns all frustration värt det. Och än en gång känner jag av den där känslan av motivation som jag kände innan sommarlovets slut, den där som får mig att tänka att FAN vad bra mitt sista år på Mega ska bli! Och jag ska göra det absolut mesta utav det!
Även om nästa termin känns lika rövig som den här så tror jag nog att jag i slutändan kommer tänka "Men det fanns hela tiden en tanke bakom" och så har man lärt sig nått viktigt.

Typiskt att just HAN skulle komma med ett tips till vårgruppen att Tänk på att inte vara onödigt irrterade på varandra och tjabba och sånt!
Vi bah: Jaaa... men man är ju inte irriterad för inget, så om nån säger till någon om nått så kan det personen kanske tänka efter lite, för det kanske ligger nånting bakom tjabbet.
(ordet tjabb förekom aldrig i den verkliga diskussionen)

Och så var det ju jordskalv imorse. Fy, fan, vad rädd jag är för naturkatastrofer. Nu mer än ever. Vi pratade om det på historian och tydligen har det förekommit tornados och sånt i Skåne för inte många år sen..
AAAH! Ett milt jordskalv som varar 5 sekunder och ligger 4.7 på Richterskalan är väl okej. Det hade jag klarat av att vara med om (jag sov nämligen igenom detta). Men hade jag sett en tornado på riktigt... ja.. jag hade nog svimmat

Tillsist vill jag tillägga att Fan vad Windows är otroligt irriterandeeeeee. Jag har fan installerat om det massa gånger nu, gått från Vista och tillbaks, lyckades formatera hårddiskarna men nu kan jag inte installera nyasta msn messenger för då måste man ha nyare version av XP (jag har service pack 2) Försökte fixa det men vill man gå in på windows update hemsidan kommer man in på msn.se? Jag fattar, ingenting. Så jag låter det va, tror jag.
Och gör klart mitt jävla projektarbete så jag kan gå tillbaks till mitt älskade Ubuntu.

tackochhej