fialottabus

Jag lyckades en stund, förut, titta på filmen Marie Antoinette, med Kirsten Dunst. Genast slås jag omkull av avundsjuka, pekar på TVn och säger till min mor: Där vill jag bo.
Rättare sagt vill jag leva i Frankrike, som aristokrat, nått årtal på lugnt avstånd från franska revolutionen.

Människan har, vad det verkar, alltid haft en brutal sida i sin natur som är svår att bortse ifrån vilket årtal i historien man än befinner sig i. Okej att Marie Antoinette faktiskt slutade sitt liv genom halshuggning, på order av sitt folk, ett folk som gjorde revolution för att de inte blev behandlade rätt av de som styrde. Giljotinen användes flitigt och blodet flöt. Men trots detta fanns det såklart en rad massa andra saker som gjorde just den tiden värd.
Antiken hade sina akvedukter, medeltiden hade sitt bröd, romantiken hade sin unge Werther, vi har xbox 360. Det går att hitta nått bra med allt!
1900-talet är, dock, det århundrande jag har absolut svårat med. Man kan tycka att det kanske är för att det är aldeles för nära, tidsmässigt, för att kunna ha nån bra uppfattning om det, som med de andra epokerna. Eller så har man nån annan teori. Jag kan ju då inget annat än förklara hur jag tänker:
Under dessa hundra år som gått har det hänt så otroligt mycket, det är ingen hemlighet, det vet ju alla! Som jag nämnde innan har vi tillexempel fått chansen att njuta av sådana saker som tv-spel! Det är ju såklart bara en liten del av allt det magnifika vi åstadkommit, men alla har sina egna prioriteringar.
Men! Trots allt vi uppfunnit, trots allt vi forskat fram och kommit på. Trots det! Så har vi inte blivit något klokare. Vi har inte lärt oss nånting från historien. Vi människor påstår oss vara så smarta och stå över alla andra arter så pass mycket. Ändå är det fantastiskt att nån, som är kandidat för att bli president för världens fallande stormakt, lägger fram som vallöfte att "prata" istället för att "kriga". Fint!
Eller vänta nu... va? Det borde väl vara självklart vid det här laget! Nu kanske ni tänker "Ja men det är inte så enkelt, och det är ju inte bara USA som är dåliga, bla bla bla" Det förstår ju jag med, så naiv är jag inte att jag tror det bara är en sida som skapar konflikter. Men håll med, det BORDE väl kunna vara så enkelt?
Jag vill inte ens gå in på kärnvapen och biovapen och konsekvenserna och allt möjligt för det är så självklart.
Som sagt, ja, jag vet att det inte är "så enkelt". Men hur kan nån ens tänka tanken? Tänka tanken att faktiskt ha kärnvapen som en utväg om det skulle komma till det?

Därför vill jag vara en fransk aristokrat. Sitta på mitt slott och dricka te och bli påklädd av andra och gå ut med mina pudlar i min privata skog och käka massa bakelser och gå på bal och bli en tjock tant som sitter och skrockar med mitt glas likör i handen. Inga bekymmer!
(ja, jag vet, det skulle antagligen inte varit så på riktigt, men ändå)

Och så var det ju min dröm om att vara nån storts artist i Montmartre på 1890-talet! Men det tar vi nån annan gång...