Oavsett vad så har föräldrarna alltid rätt.... eller?
Imorgon (idag egentligen, har bara inte gått och lagt mig än, klockan är 00.44) åker jag till Norrköping. Det ska bli bra. Värsta semestern, ju.
Min familj är galen, föresten. Bara så att, liksom. Fast jag tycker om den, familjen. Är ganska nöjd med att vi är den delen av släkten som kusineroch sånt "varnar" om för att vi är lite "konstiga". Haha. Ja, inte riktigt så men tydligen hade kusin Malena gjort nått liknande till sin mystiska pojkvän Pontus. Han utbraste nämligen "Ja men dom är ju inte så farliga som du sa!" Till Malena, under gåsmiddagen hos mormor och morfar, senast. Varpå Malena såg lite uncomfortable ut.
Men som sagt, nöjd, det är ju roligt. Att man inte är vanlig och tråkig och så vidare. Det vill man ju inte vara.
ja ja. Imorgon ska jag försöka hitta en jacka på Väla. Hoppas där inte är alltför mycket folk.
pusshej
Tittade nyss på bilder på min bilddagbok från de senaste 3 jularna. Ganska dåliga jular, egentligen. Har inte haft ett dugg julkänsla nått av de åren, med 2006 som var det värsta nånsin. Dessutom har endast 1 av dessa 3 julaftnar firats hos mormor och morfar. Men jag har en bra känsla inför denna. Har inte haft tid med nånting juligt de senaste veckorna, så jag tar igen det nu. Försöker få tillbaka den där julkänslan jag hade för en månad sen, och jag tror jag lyckas! Jag ska klä på julgranen lite bättre, sen, och just nu sitter jag och lyssnar på jättedålig amerikansk julmusik och försöker städa mitt rum. Städningen går sådär men strunt i det!
Imorgon är det julafton!! :D
Jag lyckades en stund, förut, titta på filmen Marie Antoinette, med Kirsten Dunst. Genast slås jag omkull av avundsjuka, pekar på TVn och säger till min mor: Där vill jag bo.
Rättare sagt vill jag leva i Frankrike, som aristokrat, nått årtal på lugnt avstånd från franska revolutionen.
Människan har, vad det verkar, alltid haft en brutal sida i sin natur som är svår att bortse ifrån vilket årtal i historien man än befinner sig i. Okej att Marie Antoinette faktiskt slutade sitt liv genom halshuggning, på order av sitt folk, ett folk som gjorde revolution för att de inte blev behandlade rätt av de som styrde. Giljotinen användes flitigt och blodet flöt. Men trots detta fanns det såklart en rad massa andra saker som gjorde just den tiden värd.
Antiken hade sina akvedukter, medeltiden hade sitt bröd, romantiken hade sin unge Werther, vi har xbox 360. Det går att hitta nått bra med allt!
1900-talet är, dock, det århundrande jag har absolut svårat med. Man kan tycka att det kanske är för att det är aldeles för nära, tidsmässigt, för att kunna ha nån bra uppfattning om det, som med de andra epokerna. Eller så har man nån annan teori. Jag kan ju då inget annat än förklara hur jag tänker:
Under dessa hundra år som gått har det hänt så otroligt mycket, det är ingen hemlighet, det vet ju alla! Som jag nämnde innan har vi tillexempel fått chansen att njuta av sådana saker som tv-spel! Det är ju såklart bara en liten del av allt det magnifika vi åstadkommit, men alla har sina egna prioriteringar.
Men! Trots allt vi uppfunnit, trots allt vi forskat fram och kommit på. Trots det! Så har vi inte blivit något klokare. Vi har inte lärt oss nånting från historien. Vi människor påstår oss vara så smarta och stå över alla andra arter så pass mycket. Ändå är det fantastiskt att nån, som är kandidat för att bli president för världens fallande stormakt, lägger fram som vallöfte att "prata" istället för att "kriga". Fint!
Eller vänta nu... va? Det borde väl vara självklart vid det här laget! Nu kanske ni tänker "Ja men det är inte så enkelt, och det är ju inte bara USA som är dåliga, bla bla bla" Det förstår ju jag med, så naiv är jag inte att jag tror det bara är en sida som skapar konflikter. Men håll med, det BORDE väl kunna vara så enkelt?
Jag vill inte ens gå in på kärnvapen och biovapen och konsekvenserna och allt möjligt för det är så självklart.
Som sagt, ja, jag vet att det inte är "så enkelt". Men hur kan nån ens tänka tanken? Tänka tanken att faktiskt ha kärnvapen som en utväg om det skulle komma till det?
Därför vill jag vara en fransk aristokrat. Sitta på mitt slott och dricka te och bli påklädd av andra och gå ut med mina pudlar i min privata skog och käka massa bakelser och gå på bal och bli en tjock tant som sitter och skrockar med mitt glas likör i handen. Inga bekymmer!
(ja, jag vet, det skulle antagligen inte varit så på riktigt, men ändå)
Och så var det ju min dröm om att vara nån storts artist i Montmartre på 1890-talet! Men det tar vi nån annan gång...
Så jag har inte halsfluss, och jag har inte körtelfeber. Men jag har en sänka (det där som ser om man har en infektion i kroppen) på 106, när den normalt ska ligga på under 8.
Det känns ju bra.. medicin skulle jag iallafall få, men den där läkaren med samma förnamn som efternamn lyckades inte riktigt skicka iväg receptet till apoteket ordentligt så mor fick ringa till vårdcentralen och påpeka deras fel, och senare köra upp och hämta möget. 3 tabletter i 10 dagar, var det. Det betyder ingen glögg i jul, ingen champagne på nyår.
För ungefär 6 veckor sedan ringde jag och mor upp till vårdcentralen för att ta tag i mina problem. Vi nämnde då t.ex att jag var trött, mina magproblem och även att jag haft problem med mina halsmandlar ett bra tag. Det kändes inte riktigt som han den gången tog en särskilt seriöst, så det kändes nästan bra att idag komma upp med min "ganska" höga sänka och feta halsmandlar och då hamna med samma läkare som vi innan pratat med. Han såg anteckningarna han för några veckor sen skrivit och lät lite förundrad. Typ; hmm... hon ljög, eller överdrev, inte.
Tänka sig! Jag HAR faktiskt problem!
Och jag FÅR faktiskt huvudvärk av hallon....
nu ska jag spela Mass Effect. Hiphop!
Bra start på jullovet, iallafall. 39 graders feber och nu sitter jag här med halsmandlar stora som.. tennisbollar. Dom är alltså så svullna att man ser utbuktningar på halsen. Har dock bara drygt 38 grader nu, dessutom proppade mor precis på mig massa piller så jag lär svettas bort det värsta, snart. Och imorgon bär det av till doktorn där jag lär få pencillin. Ingen alkohol för mig i vinter, alltså!
Borde försöka fixa med den där historiegrejen som vi fick i läxa för några veckor sen. Problemet är bara att jag fick min partners del i onsdags och jag har haft problem med min dator/internet de senaste dagarna. Nu är jag dessutom, som sagt, ganska sjuk och till sist; så har vi skrivit ungefär samma saker.... så jag måste skriva om massa av det jag skrev, när jag hittar filen, och försöka mecka ihopa det.
Pallar inte riiktigt just nu. Hoppas bara det inte påverkar det där MVGt, hon sagt att jag ganska säkert har, bara.
Fick föresten Massa Effect i julklapp av Robin. Han är ju dum i huvet, den mannen!
Önskar bara jag hade ork och batteri till att spela det, just nu. Har ju längtat efter att spela det, så länge ><
eh, hej
AKT 1
AKT 2
Då var utvärderingen av projektet inlämnad, sista diskussionen avslutad och jag drar en lättnadens suck. ÄNTLIGEN är det över! Det enda som är kvar nu är att se det på DVDn och säga "ja men titta, det var ju bra ändå!"
LärarSara pratade idag om utveckling och hur man hela tiden ska stå precis på sin gräns av vad man klarar av och tolererar, annars kommer man ingenstans. Om man hela tiden står inom sina ramar och tänker "Det här klarar jag lätt av" så utvecklas man ingenting. Och det var så sant som hon sa det. Jag hatade min roll i föreställningen från början, jag visste liksom inte vad jag skulle göra med den. Och jag blev så frustrerad för jag vet att jag kan och jag ville bara få en chans att visa det! Men jag kände aldrig att jag fick det... men så tillslut blev det bättre än väntat. Jag lyckades göra det bra och det har varit lika glädjande varje gång en lärare (tillochmed min Rektor!) kommit fram och sagt "Fan vad bra du var Sofi!". Alla sa ju inte exakt så men en fin summering är det.
LärarPelle sa tillochmed: Värsta skådisen, ju!
Och med dom orden var det konfirmerat att jag måste börja med teater igen.
Ja, fan vad bra det känns just nu. Just nu, i detta ögonblick då jag skriver detta och tänker tillbaks, så känns all frustration värt det. Och än en gång känner jag av den där känslan av motivation som jag kände innan sommarlovets slut, den där som får mig att tänka att FAN vad bra mitt sista år på Mega ska bli! Och jag ska göra det absolut mesta utav det!
Även om nästa termin känns lika rövig som den här så tror jag nog att jag i slutändan kommer tänka "Men det fanns hela tiden en tanke bakom" och så har man lärt sig nått viktigt.
Typiskt att just HAN skulle komma med ett tips till vårgruppen att Tänk på att inte vara onödigt irrterade på varandra och tjabba och sånt!
Vi bah: Jaaa... men man är ju inte irriterad för inget, så om nån säger till någon om nått så kan det personen kanske tänka efter lite, för det kanske ligger nånting bakom tjabbet.
(ordet tjabb förekom aldrig i den verkliga diskussionen)
Och så var det ju jordskalv imorse. Fy, fan, vad rädd jag är för naturkatastrofer. Nu mer än ever. Vi pratade om det på historian och tydligen har det förekommit tornados och sånt i Skåne för inte många år sen..
AAAH! Ett milt jordskalv som varar 5 sekunder och ligger 4.7 på Richterskalan är väl okej. Det hade jag klarat av att vara med om (jag sov nämligen igenom detta). Men hade jag sett en tornado på riktigt... ja.. jag hade nog svimmat
Tillsist vill jag tillägga att Fan vad Windows är otroligt irriterandeeeeee. Jag har fan installerat om det massa gånger nu, gått från Vista och tillbaks, lyckades formatera hårddiskarna men nu kan jag inte installera nyasta msn messenger för då måste man ha nyare version av XP (jag har service pack 2) Försökte fixa det men vill man gå in på windows update hemsidan kommer man in på msn.se? Jag fattar, ingenting. Så jag låter det va, tror jag.
Och gör klart mitt jävla projektarbete så jag kan gå tillbaks till mitt älskade Ubuntu.
tackochhej
Då vet jag vad jag ska göra efter studenten, iallafall
http://www.starwarsmmo.net/features/video-documentary-1/
På tåget från Falkenberg till skolan, idag, underhöll jag mig med att läsa Metro. Och OJ så intressant det faktiskt var! Jag hittade, tillexempel, den här bilden:
Det är PER PHUNG! Haha, Per fucking Pung. Det syns kanske inte så bra där, men direkt när jag såg den tog jag denna bild och skickade till min syster, Idha, som även hon genast kände igen mannen på bilden som ingen annan än Per Phung. I vilket sammanhang syntes då denna bild, undrar ni säkert. Jo, på inget mindre än framsidan stod han, tillsammans med massa andra män, i kö för att försöka vinna Linda Rosings hjärta. (det är tydligen nått nytt otroligt intressant program, eller nått) Jag fick sedan bärja mig för att hålla skrattet för mig själv tills jag kom till skolan och kunde berätta för alla. Men, såklart, så vet ju ingen vem han är... men jag tyckte det var kul, iallafall.
Nått annat intressant jag läste i tidningen var nån Cissi Wallins (tror det var hennes namn) kolumn som handlade nånting om att man ska kunna må dåligt utåt utan att vara rädd för att människor ska säga att man är dum i huvet. Word, på det.
Sen, så var det nån liten skitartikel om några brudar som startat den mest nödvändigaste hemsidan, ever. Nämligen nån innehållande tekniska julklappar för andra brudar. För det är faktiskt inte så att pojkar ska få hårda paket och flickor mjuka! Vi kan också få teknikprylar! Så som laptops, eller platttångar!
Helt otroligt var det... jag skäms för mitt kön ibland
En annan favorit i tidningen var brandingenjör Hans Anderssons kommentar om de ökande bränder som sker runt juletider:
"Man använder så mycket levande ljus och är man inte försiktig kan man bli helt överrumplad"
Vad är det för sak att säga, egentligen?
Men nog om Metro.
Skolan var bra, vi gjorde inget vettigt. På naturkunskapen tittade vi på Robin Hood; men in tights, men jag kände inte det var givande nog så jag hittade på nått annat. Bland annat återfann jag den där brochyren för en sekt, min syster Emma fick av nån när vi stod utanför Vatikanstaten, för nått år sen. Jag har inte tänkt på den sen i ettan, då vi hade en del roligt åt den, men idag när jag höll i min plånbok och såg det hemliga facket mindes jag plötsligt!
Fan, vi glömde ju säga den där heliga bönen klockan 4, Emma! (inte syster) Fast, iochförsig, har vi tre chanser till på oss imorgon. HELST klockan 12, 4 eller 6.
haha
Efter den givande 1 ½ timmen skulle vi städa bort våra grejer från musikalen (som för övrigt gick bra, tydligen) Jag tog chansen att smyga upp i videorummet och snoka fram den där bilden av mig som Gaara som jag tjatat på LärarJohan om i 2 år. Jag ansåg den bättre i min ägo än liggandes i nån plastficka i nån pärm med "blandade bilder" föralltid.
Sen, efter skolan, åkte jag hem till syster Idha och Jocke, fick spö av en 6 åring på Colin Mcrea rally 4 (stavning), käkade flygande Jakob, tittade på 22 Riksdaler uppspelet och slutligen tog vi mina mått för klänningen jag ska ha på bröllopet.
Såå mycket som har hänt idag, nästan.
hejhej
Klockan är 02.44 och jag tittar på How I met your mother. Ted har nån slags 2 minuts dejt med bruden från Scrubs och nån låt spelas i bakgrunden. Jag känner direkt igen den som Håkan Hellströms 13, fast, med engelsk text
Won't you let me walk you home from school
Won't you let me meet you at the pool
Maybe Friday I can
Get tickets for the dance
And I'll take you
Won't you tell your dad, "Get off my back"
Tell him what we said about "Paint It, Black"
Rock 'n Roll is here to stay
Come inside where it's okay
And I'll shake you.
Won't you tell me what you're thinking of.
Would you be an outlaw for my love
If it's so, well, let me know If it's "no,"
well, I can go.
I won't make you.
-Garbage, Thirteen
Kan jag gå med dig hem från bussen?
Kan du möta mig på bänken där vi delade den första folkölen?
På Fredag kanske jag kan få biljetter till dansen
So I can shake you...
Säg till din far 'Get off my back'
Åh, säg vad vi sa om att 'Paint It Black'
Rockenroll dör aldrig, nej
Kom tätt intill, det är okej
So I can shake you...
Får jag veta vad du tänker på?
Skulle du råna en bank för oss två?
Om det är så - låt mig veta
Och om det är nej så går jag
Jag ska inte tvinga dig...
-Håkan Hellström, 13
Där ser man.
hade jag ingen aning om.
Så, jag ville ändra min individuella brodyr på min studentmössa från "ändå!" till "ad astra". Det skulle betyda att jag och Emma har typ likadana mössor, och att vi äntligen skulle få den där skålen vi aldrig fick för allt gick åt helvete den kvällen.....
Så jag skickade ett mejl till snubbarna vi beställde mössorna av och frågar om det är försent att ändra. Inte alls! säger han och berättar hur: Bäst hade varit om jag loggade in på hemsidan och gjorde en ny order och sen kryssade i nått om att jag ville annulera order WOoo2305+u729. Problemet är att jag inte har mina inloggningsuppgifter..
hmm, måste fortsätta undersöka om det är möjligt att ändra!
Annars
imorgon: sista föreställningarna
sen
fest
tackgemig
...ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV
Jag kom nyss på att under föreställningen idag, så gick min kedja till mitt halsband upp, och jag la smycket i min strumpa, sålänge. Sen glömde jag bort det..... kedjan är det ju lugnt med, trots att det är den tredje kedjan (fjärde om man räknar med tråd-perioden) som det halsbandssmycket fått vara med om.
Men tänk! Tänk så ligger inte berlocken kvar i strumpan! Tänk! Tänk så är det borta föralltid, som mitt nackband till saxofonen verkar vara!
TÄNK OM!!!
Jag har haft på mig det halsbandet nästan konstant i 3 år =(
och så köpte jag det i Paris
och ganska viktigt för mig, ändå
Nu blev jag ledsen................
Nu har jag precis meckat färdigt med, vad jag tror, allt efter att jag imorse installera Windows Vista, på min dator. Varför? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har som sagt meckat jättemycket med datorn i helgen men lyckades inte riktigt få rätt på det. Jag rådfrågade min bror om vad man skulle göra så jag gick hem och gjorde det. Enda problemet nu var bara att Windows skivan jag innan använt inte verkade funka längre. Så jag tänkte, äh, varför inte, jag testar Vista. Så jag gick och köpte det, säger vi, och här sitter jag nu. Det är helt okej änsålänge. Men, jag lär tröttna på det mycket snart.
Jag menar:
Inte exakt den här bilden, men skrämmande lik, visas, tillsammans med Windows-symbolen, när man loggar in på datorn.
Det är, helt seriöst, en bild över Manhattan (med WTC!) med texten "a world with no religion" eller liknande
Helt.
Sjukt.
Kan bero på det exemplaret jag, köpte, dock. Men ändå.
Vafan.
Fast, faktiskt, är det bara tills jag är klar med mitt projektarbete. Sen är det tillbaka till Ubuntu
Nyss kom mor in och gav mig hennes gamla mobil. Hon ska tydligen köpa ny nångång så då fick jag ta över hennes gamla. Eftersom min låter DU Du du, när man skickar sms. Ett ljud, som inte går att stänga av. Förutom om man har det på ljudlöst. Sämsta mobilen ever. Tillochmed mycket värre än min allra första mobil som kostade 300 kr, eller nått, och var limegrön och var ihopfällbar och hade QWERTY-tangentbord.
Nog om allt. I övermorgon är det premiär. Nu ska jag duscha, sen sova. På fredag är det Fest.
tackochhej
okej, fan. Jag tror min hjärna håller på att dö
Sträckte mig nyss för att äta mina sista Ahlgrens bilar (har för övrigt tryckt i mig 2 påsar ikväll) När jag upptäcker att jag redan ätit upp dom. Jag tittade överraskat ner i den tomma påsen och tänkte direkt på stekpannssexidenten.
Kan det ha nånting med att göra att jag varje dag i nån vecka nu somnat vid ett-tiden? Min plan har så smart varit att, trots att jag är så trött efter skolan att jag mestadels bara vill gå och lägga mig och sova i 3-4 timmar, ändå hålla mig vaken och istället gå och lägga mig vad 9-10 tiden. Problemet är att runt 8-9 börjar jag istället bli piggare, eller så hittar jag nått onödigt att göra, så jag somnar ändå inte fören vid ett-tiden. Vilket jag också hade gjort om jag sovit nån timme efter skolan....
Jag fattar inte grejjen med att det ska vara så. Jag kan bara inte sova när jag går och lägger mig.
Så fruuuktanssvärt frustrerande.
Dags att sova nu, kanske
Har ni sett How I met your mother? Det borde ni. Roligaste och mest underhållande serie jag sett på TV på länge. Scrubs och sånt där i all sin ära, men jag har aldrig lyckats få nån bra, typ, kontakt med karaktärerna i nån serie, innan. För att nånting ska vara riktigt bra, för min del, så måste jag kunna känna med karaktärerna, och så vidare. Som i t.ex en film, animeserie eller ett spel. Trodde aldrig jag skulle känna såhär för en sitcom... jag fällde tillochmed nån tår vid ett tillfälle! Då, är det bra.
Förutom att jag tittat på den där serien hela dagen, så har jag också gjort pannkakor, meckat JÄTTEmycket med min dator. Alltså jättemycket. Installerat om XP 2 gånger, formaterat och hatt mig, fixat så internet funkade igen.... jag vet inte riktigt vad jag höll på med hälften av tiden men det blev nästan bra. När jag ska installera MSN, blandannat, säger den dock att man måste ha XP eller Vista för att kunna installera det. Va? Fast det kan man ju leva utan.
Sen klarade jag också Ratchet and Clank 3. Bra sista boss! Så ska det vara. Man ska dö massa gånger och tänka "Hur fan ska jag klara det här, jag är ju inte ens i närheten av att göra det!" Fast efter ha lekt John Wayne ett par gånger kommer man på att en annan strategi kanske är bra. Så testar man den, och dör, sen provar man igen, tills man klarar bossen. Helst ska man va jättenära på att klara av honom också, och sen dö. Vilket hände mig.... men bara för att jag var dum snarare än dålig. Så ska det vara iallafall! Inte som när man möter Atlas i Bioshock. Aldeles för enkel avslutning på det spelet, som annars kunde vara grymt svårt på sina ställen.
En sjukt läskig grej hände mig, när jag skulle laga mat. Mor och Far var nånstans (inte i Tyskland) så jag var ensam hemma hela dagen. Jag ville iallafall inte bara käka stekt kött med kroketter och sås. Hur kul är det, liksom? Så jag planerade nått experiment i mitt huvud som involverade Turkist Yoghurt, vilket vi alltid har hemma. Viktigt att säga först innan jag fortsätter, är att när jag kom ner i köket plockade jag bort pannkaksjärnet från spisen och torkade sedan av den... spisen alltså. Det var då jag började planera min middag och tänkte "jag kan laga det i det där stekjärnet" och tänkte på ett speciellt som ligger i stekjärnsskåpet. Sedan gick jag till kylskåpet, öppnade, och upptäckte att vi självklart inte hade nått vettigt... Jag blev lite nedstämd och gick av nån anledning och tittade i kryddskåpet bredvid spisen. Där fanns ju ingenting. Jag gick då tillbaka till kylskåpet i hopp om att jag missat nått. Men icke. Då vänder jag mig om med en suck och ser det då där som var så sjukt läskigt:
På spisen står en stekpanna.
Jag tittar helt förbryllat på den och tänker "Jag tog inte ut en stekpanna!! Eller, gjorde jag? Nej!" Jag gick upp till mitt rum och tänkte igenom det, gick ner och funderade ännu mer. Jag kom fram till att jag inte alls kan minnas att jag öppnat skåpet, böjt mig ner, snurrat på den där mojängen, rotat fram en stekpanna för att sedan ställa den på spisen. Det var inte ens den stekpannan jag tänkte använda till mitt experiment!!
Jag blev helt utfreakad och ringde Robin för att jag var bara tvungen att berätta för någon. Jag menar, antingen spökar det, eller så är jag ännu mer disträ än vad jag vet att jag är. Vilket som, så är det inte bra.
Hela veckan nu när vi varit på Dunkers och repat så har jag vid flera tillfällen sprungit runt helt förvirrad och skrikit "Var är min ......!!?" För att sedan komma på att jag lagt den/det på nått smart ställe men direkt helt glömt bort det. Har då också muttrat för mig själv att Fyfan vad jag är disträ.
Men det där med stekpannan... det var bara för läskigt. Jag kan ju bara inte helt glömma bort att jag skulle gjort det.
meh =(
Det här får mig ännu mer att vilja växa upp och skaffa barn, för att sedan lära dom det viktigaste i livet;
http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/join-me-and-together-we-can-rule-the-galaxy-as-father-and-son
Helt underbart.
Jag skrev en massa skit om teater och musik och annat skit, men jag ändrade mig, så jag tog bort det.
Jag borde gått och lagt mig för en halvtimme sen, om jag ska orka upp imorgon bitti.
Imorse snoozade jag jättelänge och efter jag stängt av alarmet och bestämt mig för att gå upp så somnade jag igen. Jag vaknade 3 minuter senare ur en dröm där jag först hittade 1700 kr och smarties i min väska. Jag gick sedan ut i köket för att visa mor vad jag hittat och såg då att nån köpt bullar. Så jag utbrast BUUULLLLAAAAARR!!!! Tittade på dom, sen vaknade jag. Jag suckade lite och tänkte "Jaha... men jag får väl gå upp och titta om dom köpt bullar, då"
Där fanns såklart inga bullar.
Sen var jag nästintill död framtill lunch.
Hade föresten prov i Matte C, idag! Det gick väldigt dåligt. Lämnde några frågor blanka och blev lite stressad på slutet, för dom skulle ha mentorsmöte där och Ann-Marie stod och iaktog mig från andra sidan rummet och väntade på att jag skulle bli klar. Så jag gjorde inte klart sista frågan. Sen frågade jag henne om hon kanske kunde rätta provet och sen kunde jag se vad jag måste träna på, och sen göra om det. Jag frågade typ 3 gånger om det var okej, när jag stod bredvid, men hon bara typ, log och fortsatte plocka ihop sina grejer, utan att svara? Det var jättekonstigt. Jag förstod inte alls situationen och vände mig om för att ta min väska medan jag muttrade nått i stil med "idiot?" (ja, där ska vara ett frågetecken.
Ja, nu får det vara nog
hiphop
jaha.... då ringde han och bad om ursäkt för att han överreagerade?
Han hade mycket just nu och lät det gå ut över mig?
Jag förstår, ingenting. Blev nästan jobbigare nu?
många frågetecken
Eh, jag fick byta till ett gammalt, äckligt tangentbord, eftersom jag råkat tappa bort F:et på mitt egna. Mysigare att skriva på dock, men ack så ofräscht.
Fan, vad dåligt jag mår just nu. Har så sjukt dåligt samvete, samtidigt som jag är skitförbannad. Imorgon tänker jag försöka förklara mig och hoppas på att han ska lyssna. Vilket jag av nån anledning tvivlar på att han kommer göra, hur pedagogisk jag än kommer vara. Vad jag råkade slänga ur mig idag, på ett väldigt dåligt sätt, hade jag ändå tänkt säga, just för att förebygga att nått sånt här skulle hända. Men jag var för sen och det hände istället förr än senare. Att han ansåg att jag "hoppade på honom helt oprovocerat" kan jag förstå, eftersom han inte vet nån bakfakta (är det ens ett ord?) Och det är just det jag mår dåligt över, för allt kom ut på fel sätt och det var inte alls meningen att jag skulle flippa så. Tidigare under dagen hade Eric pratat om hur onödigt han tyckte det var, dagen innan, att Roy provocerade honom (inte Eric) och att det nästan kändes nära på slagsmål, eftersom båda är så envisa. Och det är bara onödig tillförare av dålig stämning, som vi inte behöver. Jag höll med då och gör det fortfarande. Jag ville ju inte göra vad jag gjorde. Jag letar inte efter bråk men i stunden kunde jag inte hålla tillbaks mig själv. Det är väl sånt som händer?
Samtidigt är det ju inte bara mitt fel. Jag är inte den enda som känner så här, och jag personligen har kännt det en lång, lång tid. Som min mor sa så rinner det tills sist över. Och nån kanske måste spräcka hans bubbla, nån gång, ändå. Jag tänker stå för vad jag sa, vill bara be om ursäkt för hur jag sa det, och förklara bättre vad jag menar med det. Som en vuxen människa.
Hoppas bara mottagaren försöker vara lika mogen och förstående.
ja ja. Som man alltid säger; det löser sig
nu ska jag väl äta nått
tackhej
Idag satt jag på bussen hem från skolan och verkligen eggade upp mig själv till att bli förbannad. Det började med att jag hade min iPod på shuffle och låten Lie Lie Lie från Serj Tankians soloalbum började spelas. Redan efter några sekunder märker jag att den här låten inte alls håller den kvalité som man skulle vilja förvänta sig av sångaren från System of a down. Vilket ledde mig till att jag började tänka på nånting som irriterat mig länge; nämligen hur ett band som SOAD, som med sina två första album, "S/T" och "Toxicity", har gjort, enligt mig, helt underbar musik. Men att dom sedan, från det, lyckas gå ner sig så mycket som dom lyckats med.
Låt mig förklara min tankegång:
"Steal this album" var ganska mycket, i min mening, svagare en dess föregångare. Jämförelsevis en dålig skiva, alltså. När dom senare släpper sitt dubbelalbum, "Mezmerize" och "Hypnotize", det är då som det går väldigt snett. Jag har ändå lyssnat på skivorna en gång i tiden, och gillade det. Så dom funkar ju, till en viss gräns. Men dom är ingenting i jämförelse av SOADs två första skivor. Men okej. Ett band får lov att göra nån dålig skiva, så går det ibland, liksom. Inget att göra åt. Men vad jag inte kan förstå, och det är det här som verkligen irriterar mig, är hur detta band, som gjort så fruktansvärt bra låtar, som t.ex Toxicity, Peephole, Suite-pee, o.s.v, kan göra en så, inte jämfört med något, HEMSKT, DÅLIG låt, som Lonely day. Det är så långt bort från min förståelse att, ja, det finns inte bara.
Det värsta med detta är också att en gammal klasskamrat till mig helt ärligt en gång sa att Lonely Day är den bästa låten System of a down nånsin gjort..... då gick nånting nästan sönder i mig.
Men det här, go´vänner, var inte det enda jag satt och eggade upp mig över. Såklart inte. Om jag skulle helt allvarligt bli så förbannad över bara en sån sak, så borde det nog vara dags för mig att söka hjälp för det. Nä, jag tänkte nämligen, än en gång, över människor som beter sig på ett visst sätt. Självklart kan jag inte hänga ut nån här eller ens prata särskilt ingående, alls, om vad saken handlar om. Men, jag hoppas nästan på att nån ska säga nått riktigt dumt (igen!) så jag kan få chans att skälla ut nån. Jag var så nära på att flippa, idag. Nån dag den närmsta veckan lär jag säkert göra det också...
Nu ska jag försöka påbörja den där historieläxan som jag den senaste veckan helt förträngt, eftersom mina tankar kretsat runt helt andra saker. T.ex matte, projektet, av nån anledning pengar? Och så har man haft sömnsvårigheter. Jävla skit. Den här dagen började bra, med att man gick upp, käkade frukost och tittade på julkalendern. Sen gick det bara neråt efter att jag var tvungen att ha byxor på mig (har alltid kjol eller klänning annars, ju), för jag inte hittar mina tjocka tights, hade ont i halsen, hittade inte mina nycklar vilket gjorde att jag fick springa till bussen. Och så var det där med historieläxan som jag också kom på imorse, ja. Fick sån sjuk panik, som jag brukar få när nånting är lite jobbigt, men som sedan lugnade sig. Ja, för det löser sig ju. Det gör det alltid!
Ja, usch, vad jobbigt man kan ha det då! Till råga på allt fick jag inte min dagliga Berocca-brustablett imorse! Och min cola, som var min första sen i fredags, var inte alls så god som jag förväntat mig, eftersom jag redan tryckt i mig jättemånga bilar. Så det smakade bara socker.
Inte lätt att vara tjock västerlänning, alltså!
hiphop
Av nån anledning satt jag nyss i ungefär 20 minuter och meckade med skivomslag för att det skulle se snyggt ut i iTunes. En helt onödig funktion, egentligen, förutom att det ser snyggt ut. Och jag gillar när det ser snyggt ut, så jag var tvungen att slösa bort min tid en stund.
Imorse vaknade jag 06.45 av en väckarklocka som lät BEEEE BEEEE BEEEE BEEEEE BEEEE. Jag vaknade panikslagen ur en dröm, där jag satt på flygplanet till Paris, och bad Robin stänga av. Vad är grejen med sånna alarmklockor, alltså? Jag minns när jag själv hade en sån, och jag var helt säker på att jag en dag skulle vakna och slänga in den i väggen, eller värre... I vart fall, efter att dom spelat en skitdålig låt så var det dags för radiojulkalendern! Det var första gången, vad jag kan minnas, som jag lyssnat på den. Förutom när man var yngre och väntade på den vanliga julkalendern, kanske, och dom visade radiosaken innan? Jag minns inte riktigt... minns endast Sunes pappas "förlåt"-sång nått år.
Det var mysigt med julkalender, iallafall, och om lite drygt 40 minuter ska jag se på reprisen av den riktiga sådana. Så juligt jag ska ha det! Planerar på att fråga mor om jag inte kan baka lussekatter i helgen, också. Lite mindre juligt var det dock när mor gav mig en 100lapp med orden "Det här är istället för en chokladkalender eller tuggumikalender, eller nått" Det tyckte jag var en okej deal. Chokladen brukar ändå inte vara god. Fast det slog mig nyss det där med tuggummikalendern, som är en riktig Lindell-tradition! Och nu är det över, på riktigt... Eftersom jag är yngst och mina andra syskon slutade för längesen. Kalendern går alltså ut på att man hänger upp en sån där tygkalendergrej med strumpor med nummer på, där man kan lägga lite vadsomhelst, egentligen, men mor har alltid lagt i tuggummi.
Ännu en del av barndomen avslutad... Vad sorgligt det blev, nu helt plötsligt.
Hungrig är jag. Mor är och köper mat, så det ska snart ätas. Sen vet jag inte riktigt. Sova? Jag är ganska trött, faktiskt.. och imorgon blir det allvar med rep på Dunkers!
Får hoppas den där fördömda föreställningen blir bra, då.
om man hade pengar
http://starwars.lego.com/en-us/Products/ç/10179.aspx
I detta nu sitter Robin och hans vän och diskuterar nånting vettigt angående hans film, som ska göras de närmsta veckorna. Dom har gjort det ett tag nu och jag har hunnit göra en del, kanske inte lika vettiga, saker. Tillexempel klarat God of War; Chains of Olympus! Det var väl ett okej spel. Aldeles för lätta pussel, lite svag story och väldigt kort. Men jag förstår varför det är så. För att vara till PSP så var det ändå väldigt bra. Sjukt snygg för konsolen, även.
Nått annat ovettigt jag hunnit göra är ju vad jag gör nu. Skriver i min blogg på Robins otroligt överspexiga tangentbord. Ni anar inte så spexigt det är. Fast! Jag lyckades faktiskt räkna matte innan. Det gick ganska dåligt, egentligen, men jag lär väl få G i Matte C, ivartfall....
Klart jag får!
Räknade på tåget hela vägen från Helsingborg till Falkenberg, också. 1 och 1/2 timme! Så duktig är jag.
Antar festen är i full gång nu, där borta i Eslöv. Långt, långt där nere i Skånes norra regioner... Kittys 18års fest alltså. Jag är nöjd med mitt val att inte gå. Ingen alkohol + andra aspekter hade gjort kvällen aningen miserabel. Och att finna sig i en sån situation mitt ute i ingenstans är aldrig kul. Jag har testat.
Lavalampor är tydligen väldigt fascinerande.
så att man vet
jaja. Nu får det vara nog.
hejhej
Åh, vad jag älskar ostbullar!
Vaknade imorse (13.03), gick ner till köket och upptäckte till min förtjusning att nån köpt ostbullar till mig!
Hur onyttigt det än må vara, och trots att jag kommit fram till att ost kanske inte är min mages bästa vän. Det spelar ingen roll. Jag tänker aldrig sluta äta det!
Annars har jag varit jätteduktig idag. Efter frukosten gick jag ner och tömde diskmaskinen, städade lite i köket och diskade lite. Sen började jag städa mina rum. Helt otroligt hur mycket skit man kan samla på sig. Jag är ännu inte helt färdig, men jag hinner inte mer. Måste duscha, så sjukt svettig blir man av att stressstäda! Jag organiserade tillochmed min garderob lite smått. Sorterade strumpor och hängde bort lite kläder som jag inte använder.
Helnöjd är jag.
Kom även på varför jag aldrig kommer till skott till att städa mina rum. Jag menar, att städa ett kök kan vara relativt roligt. Man vet vart allt ska stå och precis vad som behöver göras. Men när det kommer till mitt rum, så ligger det som sagt så mycket skit överallt så man vet inte vart man ska göra av allt. Så jag låter det hellre va.
aajaaa. Nu ska jag ju duscha, som jag nämnde, sen äta, sen bär det av till lilla Vessigebro för att träffa min man.
Det ska bli bra.
hejhej
Hängde nyss på Lunar i ungefär... en halv minut, och jag hann på den tiden utsättas för åtskilliga "varför är utseendet så viktigt för?".
Om man tänker efter så är det inte ett särskilt stort mysterium. Det är inte bara arten människa som väljer de största, starkaste och kanske ståtligaste (tänker av nån anledning mest på påfåglar här) partner. Det hela går ju ut på att man vill föra de bästa av gener vidare till sina barn, för att ens art ska överleva så bra som möjligt.
Eller? Har jag fel? Nått måste det ju ligga i det!
Men å andra sidan så, visst, håller jag med om att människans utseendefixering sträcker sig långt över den normala gränsen. Det handlar nog inte så mycket om survival of the fittest, längre, utan helt andra saker.
Men svaret på frågan "varför är utseendet så viktigt för?" är, i de primitivaste av stadier, inte så svårt att tänka ut, egentligen.
Om man tänker så, alltså.
Den sista gången jag tittade på klockan innan jag gick och la mig igår, var hon 20.22. Det är det klockslag tidtabellerna säger att 520:an ska vara i Nyvång med bussen som går från staden 19.50, alltså den buss jag tog hem när jag hade kurser. Helt underbart! Sen sov jag i nära 12 timmar, men lyckades likväl få huvudvärk och sova typ 3 timmar när jag kom hem idag. Inte lika underbart!
Egentligen skulle jag städa rummet när jag kom hem, men det får bli imorgon istället, innan jag far till Robin. Har ännu inte bestämt mig om jag ska åka hem på söndag eller måndagmorgon... jobbigt att tänka så långt fram, ju.
Idag tror jag nästan gitarrlektionen gav mig nånting. Eller kommer till att göra, rättare sagt. Stefan frågade än en gång "Jaha, vad ska vi göra?" Jag sa "jag vet inte" och han fortsatte med "Ja, jag har tänkt skitmycket på vad vi kan göra..." eftersom jag är ett sånt där problembarn som inte alls vet vad jag vill göra. Förutom att jag inte vill spela metal! Det tyckte han var bra. Önskar nästan ibland jag var en sån där inskränkt jävel som bara lyssnar och vill spela metal. Då vet man ju precis. Asjobbigt när man inte har en aning, men man vill ändå spela och utvecklas och bli bra. Han kom ivartfall men nån idé om att sätta ihop ett häfte med några jazzlåtar och kanske lite filmmusik som vi kan göra saker med. Det lät jättebra tyckte jag. Hoppas det blir det, också. För jag vill ju faktiskt bli bra nog till att iallafall en chans att komma in på nån folkhögskola, och sen musikhögskolan. Det låter som den vettigaste planen.
Björn, min mentor, tipsade mig dock om, på mitt utvecklingssamtal, om ett spelföretag som heter Grin, där hans bror jobbar. Dom hade tydligen kontor i Stockholm, Göteborg och Barcelona, eller nått. Kan alltid söka dit som beta-testare och whatnot. Björn sa att jag helt klart skulle satsa på det! Det ska jag också. Stockholm eller Göteborg låter som fina städer att försöka flytta till efter Studenten.
jajaja. Mycket seriöst tänkande där, nästan. Nu ska jag ta och beställa tågbiljetter och sen spela Ratchet and Clank 3 drickandes massa cola.
woohoo!
Jag förstår inte grejen med att man inte kan sova. Jag har ju liksom problem med att vara trött hela tiden, känns inte rätt att man ska ha problem med att sova då också. Lyckades inte somna fören närmare klockan 4 imorse. Tur så hade man sovmorgon men man var ju nära döden i slutet av skoldagen.
Wii sports är för övrigt inte jättekul. Mina föräldrar har införskattat sig ett Wii och i ett lyckat försök att hålla mig vaken, efter skolan, så provade jag på att spela lite bowling, vilket jag var ganska kass på, tennis, vilket jag var helt okej på, och baseboll, som var skittråkigt.
Inte en helt lyckad konsol, den där Wii, kan man kanske konstatera.
På tal om konsoler ska jag nog min själ och dag gå och köpa mig ett begagnat Mass Effect, på GAME, imorgon, trots det söndriga fodralet.. Man kan ju alltid hoppas på rabatt.
I mitt försök att sova inatt så hann jag tänka på en massa saker. Pengar var nog inblandat i de flesta av tankarna, men jag kom blandannat fram till att jag Inte ska ompierca min läpp efter våra föreställnigar är slut. 500 spänn för att hål i läppen, bara för att det ska så va, känns inte helt motiverat. Jag är inte särskilt sugen på det längre.
Kanske nån annan gång!
Måste säga, att jag var sjukt dålig på att skriva nonsens idag. Kan vara för att jag är så väldans trött, som jag lyckats understryka en del gånger i detta inlägg. Mitt huvud känns liksom helt tomt. Tomt på saker att skriva, alltså. Jag orkar inte riktigt klaga och gnälla, heller. Fast man blir ju, dock, ständigt förvånad över hur människor kan fungera. Att vissa verkligen är helt clueless, trots att dom utger sig för att vara den precisa motsatsen, tillexempel.
Väldigt intressant, tycker jag. Skulle vara kul att va nån annan en dag och se hur människan tänker, och funkar, och reagerar.
Jaja.. där fick man väl några minuter passerade. Nu ska jag bara försöka hitta på nått annat onödigt sätt att fördriva tiden på.
hejhej
Så... sista tiden har varit ganska konstig. Jag lyckades på nått sätt, nånstans, nångång, börja tänka igen. Alltså sånt där tänkande som inte är bra för någon. Förutom kanske nån som, gillar det? Det gick ju så bra för mig. Men jag lyckades, som sagt, gå tillbaka ungefär ett år, eller nått, i min utveckling.
Fast, äsch, nu när jag väl skriver om det låter det så löjligt, så jag ska fan ta mig i kragen på riktigt och intala mig själv hur dum jag är. Alltså, verkligen. Så nu lämnar man det där.
Hade en diskussion med min mor häromdagen, eller ja, diskussion och disskusion. Det var en dialog som löd, ungefär
- Jag har inte råd med att gå på den där konserten nästa fredag
- Amen, är du dum, vill du gå på den så får du pengar.
- Nej, men det är lugnt, jag känner inte för det, ändå. Jag orkar inte.
- Alltså, säg inte så! Att du inte orkar! Att du är skoltrött och sånt!
Det här är den bästa tiden i ditt liv!
Tack för att du konstaterade det, typ. För jag vet ju själv inte om att det borde vara så. Men ja, visst, hon vill bara mitt bästa, eller nått.
Inte riktigt som den gången för några år sedan när min bror sa till mig "Man är dum i huvet om man inte är nöjd med sitt liv"
Jaha, så kanske det är.
Men nog om det.
Blir nog att man får dra sig till The Tivoli och se The Futurheads nästa fredag, faktiskt. Dom är ju ruskigt bra, och jag har ju lyssnat på dom ganska hårt. Lär ju ångra mig om jag inte gör det, dessutom.
Trevlig familjehelg, har det blivit. Nått sorts fars dag-firande i fredags och igår var det Gåsmiddag hos mormor och morfar. Jag fick en, typ, antik mandolin av dom. Otroligt glad blev jag. Måste bara skaffa strängar till den, sen jävlar.
Fredag var ju intressant, får man väl nämna. Mor var ju inte full heller. Nej nej, det blir hon ju aldrig.
Här sitter vi nu. Klockan är 02.05 och jag och min gamla vän Louie ska ta en nostaligitripp och titta på Denver, den siste dinosaurien.
Mycket trevligt.
Brie-ost! och kex, för hela slanten.
Hade jag varit rik så hade jag ätit det varje söndag, som efterrätt.
pussochgodnatt
ps. Dinoland har öppet dagligen 10-18
kostar endast 70 kr för alla över 3 år
Slå till redan idag!
