fialottabus

En gång i tiden hade jag en cool stil, och jag försökte inte ens. Den bara hände, liksom. Och jag var nöjd. Sen hände nånting, och av nån anledning tröttnade jag på mina kläder och jag försökte hitta nånting annat. Jag orkade inte tänka på kläder eller att klä på mig så jag började använda klänning. Det var asbra, tyckte jag, man tog på sig tights, en klänning och en tröja sen var man påklädd. Hur enkelt som helst!
Men det blev också tråkigt efter ett tag. Nu sitter jag i en situation där jag inte har nån stil överhuvudtaget. Min gamla stil, med tshirtar och skit, känns inte helt rätt, samtidigt som inget annat heller känns rätt. Dessutom har man ju inga pengar till att ens köpa nya kläder, ändå.
Jag vill inte se tråkig ut. Men jag vill inte försöka se annorlunda ut heller. Det gjorde jag aldrig innan. Min stil hände som sagt bara. Men vad hände med den sen?
Varför började jag tänka så jävla mycket på kläder? Det dög ju innan?
Samtidigt är jag väldigt skeptisk för t-shirtarna. Det känns så TITTA PÅ MIG JAG ÄR NÖRDIG. Så tänkte jag iofs heller aldrig innan. Men nuförtiden är jag alltid jättemedveten när jag har en av dom tröjjorna på. Som att jag bara har den för att TITTA PÅ MIG JAG ÄR NÖRDIG
Att det är det enda jag har att erbjuda. Att det är det enda jag är.
Genom att ha "normala" kläder skulle jag visa att jag faktiskt är intressant ändå.

Ja det har varit ett konstigt år. Jag har inte riktigt varit mig själv. Väldigt väldigt självmedveten, uppenbarligen. När började jag tänka så jävla mycket på allt, egentligen?
Får sluta med det.

hejje