fialottabus

Åh så nöjd jag är.
Och fan vad bra dom är på Big City Tatoo, helt fantastiska. Dessutom sjukt trevliga.
Jag var ganska nervös innan, nära på att ändra mig. Mitt hjärta slog hårt och precis efter han sa "Nu kommer det ett litet stick" hann jag tänka "Sjukt dumt av mig att ligga och tänka på smärtan, tänk på nått annat förfan"
Sen stack han igenom nålen. Jag han inte komma på nått annat att tänka på än "Va? Var det allt? Det kändes fan knappt..."
Verkligen, kändes knappt. Efteråt berättade jag om sista jag piercade läppen. När killen inte fick igenom smycket, tryckte igenom nålen igen sen fick jag beskåda min nya piercing med käften full av blod.
Ja, det var inte konstigt du var så nervös då, ju, sa dom.

Nöjdenöjden är jag. Förutom att jag absolut hatar att komma till Ängelholm. Alltid lika rädd för en sak som jag hittintills sluppit, varje gång jag av nån anledning varit förbi där. Men idag självklart hände det. Uscha, jag ville kräkas efteråt.
Fan att jag hälsade... jag skulle bara ignorerat och gått förbi.

Sen var det vidare in till den riktiga stan, Helsingborg. Lämnade saker på biblioteket och lånade Soul Calibur 4. JADÅ! tänkte jag när jag såg det. Snatchade det åt mig snabbt som fan, fallifall mamman med barnvagn nån meter ifrån mig skulle få för sig att ta det.
Har velet spela det ett bra tag nu. Älska biblioteket som lånar ut spel till oss fattiga!

Köpte senare strängar till morfars gamla mandolin. Och gammal är den. Han fick den när han var 15, han är 82 nu. Ny var den ju heller inte när han fick den, men minst 67 år gammal ivartfall! Snart antik, vafan.
ASsvårt att stränga om, för övrigt. Krokar och fanskap och sen skulle man stämma upp den högt som fa-an. Och jag som är så rädd bara för att stämma gitarren... för att strängarna så smälla, alltså.
Vettskrämd.

Och nu då, spela mandolin eller Soul Calibur?

hejje