fialottabus

Kom för en liten stund sedan hem från Louise och hennes lilla hem i Tyringe. Det blev en mysig liten kväll. Gjorde inte så mycket, pratade lite, käkade lite godis, tittade lite på TV. Fan jag önskar vi gjorde det oftare. Hon är den enda jag nånsin gjort sånt med, tror jag. På senare tid måste alkohol annars vara inblandat för att det ska vara värt att ta sig nånstans och träffa någon... Eller så har det känns som det är, ivartfall.

Men Louise, som sagt, mycket bra vän. Min bästa! Hur sällan vi än pratar, och träffas ännu mindre, när vi väl gör det känner man sig alltid bekväm, som om inget är förändrat.
Fast visst är det det. Lite annorlunda känns det. Så mycket har ändå hänt under dom åren sen man plötsligt fick växa upp och möta de bistra tonåren. Jag och Louise har upplevt dom på helt olika sätt på olika håll med helt olika människor. Men ändå tar vi varandra för givet, hon är min bästa vän och jag är hennes.
Så är det bara, vad som än händer.

Helt olika barndommar och familjer hade vi med. Ganska olika överhuvudtaget egentligen! Fast ändå väldigt lika.
Jag minns inte så mycket från min barndom, faktiskt. Dom minnen jag har så är Louise med i dom flesta, iallafall.

minns du när vi lekte pokémon nere vid den skabbiga ån i Åstorp? eller när vi skulle rymma hemifrån och bo i lilla husvagnen? husvagnen vi sov i när det var minusgrader ute och sprutade full med parfym i ett försök att få bort alla spindlar...

FINA TIDER
helt underbart att ha en sådan vän